Andrakammarvalet i Sverige 1952

Andrakammarvalet i Sverige 1952 till Sveriges riksdags andra kammare hölls söndagen den 21 september 1952.

Andrakammarvalet i Sverige 1952
Sverige
← 194821 september 19521956 →

Samtliga 230 platser i Riksdagens andra kammare
 Första partiAndra partiTredje parti
 
LedareTage ErlanderBertil OhlinJarl Hjalmarson
PartiSocialdemokraternaFolkpartietHögerpartiet
Ledarens valkretsStockholms stads valkretsStockholms stads valkretsStockholms stads valkrets
Föregående val1125723
Erhållna mandat1105831
Mandatförändring218
Röster1 742 284924 819543 825
Andel46,05 %24,44 %14,37 %

 Fjärde partiFemte parti
 
LedareGunnar HedlundHilding Hagberg
PartiLandsbygdspartiet BondeförbundetSveriges kommunistiska parti
Ledarens valkretsVästernorrlands läns valkretsNorrbottens läns valkrets
Föregående val308
Erhållna mandat265
Mandatförändring43
Röster406 183164 194
Andel10,74 %4,34 %

Statsminister före valet

Tage Erlander
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Tage Erlander
Socialdemokraterna

Valkampanjen

Detta riksdagsval har ofta kallats för grispremievalet. Bondeförbundets jordbruksminister, Sam Norup, hade ordnat så att Sveriges fläskproducenter fick ett ekonomiskt stöd, retroaktiv grispremie, för grisar som hade slaktats och ätits upp långt tidigare. Detta användes i valkampanjen både av Folkpartiet och Högerpartiet som ett exempel på hur Bondeförbundet satt sig i regeringen för att berika sina egna väljare. I Tage Erlanders dagböcker från 1952 framgår också att han var olycklig över hur stödet till jordbruket fick det att se ut som att socialdemokraterna satt i knäet på "godsägare".[1]

Valkampanjen inleddes dramatiskt när två svenska flygplan blev nedskjutna över Östersjön av Sovjetunionen (Catalinaaffären). Under sommaren dömdes Fritiof Enbom till livstids fängelse för spioneri för Sovjetunionen. Händelserna ledde till politisk debatt när Högerpartiet och Folkpartiet var kritiska mot att regeringen inte ville ta upp nedskjutningarna till FN och krävde utrikesminister Östen Undéns avgång.[2]

I maj 1952 antog riksdagen en ny metod för att fördela mandaten vid andrakammarvalen: Den d’Hondtska metoden ersattes av den jämkade uddatalsmetoden. Samtidigt förbjöds valkarteller. Denna ordning gav överrepresentation för stora partier, proportionalitet för medelstora partier och underrepresentation för små partier. Folkpartiet och Högerpartiet var mycket kritiska till att socialdemokraterna på så vis blev överrepresenterade och anklagade regeringen för manipulationer.[3]

Partiernas valaffischer:

  • Stopp för skatter som lamslår - framåt med Folkpartiet
  • Högern behövs nu
  • Klaga inte, rösta med Högern
  • Att lita på - Högern
  • Att lita på - Högerpartiet
  • Vi på landsbygden håller ihop, rösta med Bondeförbundet
  • Full sysselsättning - LO - Arbetarepartiet
  • Fred - nationell frihet - Kommunisterna

Valresultat

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1953-1956.

PartiPartiledareRösterMandatfördelning
Antal+− %Antal+−
 SocialdemokraternaTage Erlander1 742 28446,05−0,08110−2
 FolkpartietBertil Ohlin924 81924,44+1,6958+1
 HögerpartietJarl Hjalmarson543 82514,37+2,0331+8
 Landsbygdspartiet BondeförbundetGunnar Hedlund406 18310,74−1,6426−4
 Sveriges kommunistiska partiHilding Hagberg164 1944,34−1,975−3
 Vänstersocialistiska partietAlbin Ström2 3020,06-0,02
 Övriga partier1000,00
 Socialistiska blocket (S + SKP)1 906 47850,39115
 Borgerliga blocket (LB + FP + H)1 874 82749,55115
Antal giltiga röster3 783 707100,00 230 
Ogiltiga röster? 
Totalt3 801 284
(79,1 %)

Källa : Svenska Dagbladets årsbok 1952, SCB Riksdagsmannavalen 1949-1952

Andrakammarvalen i Kristianstads län och Jämtlands län överklagades av Bondeförbundet då de ansåg att kontrollen vid rösträkningen ej varit lagenlig. Den 11 november beslöt Regeringsrätten att valen skulle göras om, och detta skedde söndagen den 14 december. Vid detta omval kunde Bondeförbundet vinna ett mandat från Folkpartiet i Jämtlands län. Siffrorna i tabellen ovan gäller för förhållandena efter detta extraval.

Bland de invalda riksdagskandidaterna fanns bland annat folkpartisten Gunnar Helén.

Regeringsbildning

Valframgångarna för Folkpartiet och Högerpartiet innebar att dessa partier tillsammans med Bondeförbundet hade 115 ledamöter i kammaren. Socialdemokraterna och kommunisterna hade också 115 ledamöter men eftersom den socialdemokratiske talmannen saknade rösträtt innebar detta en mandatfördelning på 115-114 till fördel för det icke-socialistiska blocket. Det fanns därför en teoretisk möjlighet att dessa partier skulle kunna bilda en majoritet. Detta skedde nu inte eftersom Bondeförbundet och Socialdemokraterna delade på regeringsmakten sedan 1951, regeringen Erlander II.

Se även

Litteratur

Referenser