Antineutronen () är i standardmodellen neutronens antipartikel. Den skiljer sig från neutronen endast genom att vissa av dess egenskaper har lika storhet men motsatt tecken. Den har samma massa som neutronen och ingen elektrisk nettoladdning, men har motsatt baryontal (+1 för neutron, −1 för antineutronen). Detta beror på att antineutronen består av antikvarkar, medan neutroner består av kvarkar. Antineutronen består av en uppantikvark och två nedantikvarkar.

Antineutron
Grundläggande egenskaper
Symboln
KlassifikationFermionHadronBaryonNukleon
Sammansättning1 uppantikvark
2 nerantikvarkar
Kvarksammansättning
VäxelverkanStark växelverkan
Svag växelverkan
Elektromagnetism
Gravitation
AntipartikelNeutron
Historia
UpptäcktBruce Cork (1956)
Fysikaliska egenskaper
LaddningNeutral
Massa1,008 664 915 95(49)[1] u
939,565 420 52(54)[2] MeV/c2
Magnetiskt moment+1,91 µN
Spinn1/2
Isospinn1/2 (z-komponent +1/2)
Paritet−1

Bakgrund

Antineutronen upptäcktes 1956 i proton-antiprotonkollisioner vid Bevatron (Lawrence Berkeley National Laboratory) av teamet Bruce Cork, Glen Lambertson, Oreste Piccioni och William Wenzel,[3] ett år efter att antiprotonen upptäcktes.

Eftersom antineutronen är elektriskt neutral kan den inte lätt observeras direkt. Istället observeras produkterna av dess förintelse till vanlig materia. I teorin bör en fri antineutron sönderfalla till en antiproton, en positron och en neutrino i en process som är analog med betasönderfallet av fria neutroner. Det finns teoretiska antaganden om neutron-antineutronoscillationer, en process som innebär brott mot bevarandet av baryontal.[4][5][6]

Magnetiskt moment

Antineutronens magnetiska moment är motsatsen till neutronens.[7] Det är +1,91 μN för antineutronen men −1,91 μN för neutronen (i förhållande till spinnets riktning). Här är μN kärnmagnetonen.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Antineutron, 18 september 2022.

Noter

Externa länkar