Christian Diesen

Harald Christian Diesen, född 9 mars 1948 i Stockholm, död 10 maj 2021^[1], var en svensk juridisk forskare och professor i processrätt vid Stockholms universitet.^[2]

Från doktorsavhandlingen Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål (1993)^[3] och framåt har han framför allt sysslat med bevisvärdering i brottmål och utgivit ett 10-tal böcker i ämnet. Förundersökning och förhörsteknik är andra ämnen som behandlats inom denna ram. I sin forskning har Diesen också tagit upp brottsoffrets rättigheter, asylrätten, lekmän som domare och likheten inför lagen. I forskarantologin, Likhet inför lagen (Natur & Kultur 2005), visar han bland annat att rättsapparaten tenderar att bedöma invandrare strängare än infödda svenskar. Senare publicerade arbeten har handlat om övergreppsproblematik och redovisats bl.a. i rapportboken Övergrepp mot kvinnor och barn - den rättsliga hanteringen (2009) och i EU-rapporten Different systems - similar outcomes (CWASU, London 2009). Där framkommer att Sverige har överlägset flest anmälda våldtäkter per capita inom EU. Den senaste forskningen handlar om terapeutisk juridik ("therapeutic jurisprudence"), om att jurister behöver beteendevetenskaplig kunskap för att åstadkomma långsiktiga lösningar på konflikter (Terapeutisk juridik, Liber 2011).

Diesen har också anlitats som kommentator vid rättsfallsbevakning i media (bl.a. Malexander-, Knutby- och Anna Lindh-fallen) och skrivit skönlitteratur (bl.a. kriminalromaner tillsammans med Ingemar Härd). I artikeln Inga bevis för oskyldigt dömda påstod Christian Diesen att en man var en dömd våldtäktsman. Juridisk tidskrift betalade skadestånd till den felaktigt utpekade mannen.^[4]

Under 1970-talet var Diesen känd som skribent i tidningen Musikens makt.^[5]

Han är son till överingenjören Anton Diesen och riksdagsledamoten Ingrid Diesen.^[6]