Deutsche Marine

Efter Wehrmachts kapitulation den 8 och 9 maj 1945 fanns det inte längre någon tysk flotta. Under andra världskriget hade alla krigförande parter lagt ut cirka 580 000 sjöminor i europeiska vatten. Under brittiskt och amerikanskt ledarskap fortsatte därför hundratals före detta marinsoldater att tjänstgöra på sina gamla minröjningsfartyg. I början av 1950-talet hade de rensat cirka 5 600 kvadratmil i Nordsjön och 450 kvadratmil i västra Östersjön från minor. Senare upplöstes dessa grupper och gick delvis upp i Västtysklands sjögränsbevakning. I och med den tyska upprustningen återupprättade Tyskland också en flotta från och med den 2 januari 1956. I Wilhelmshaven, den kejserliga flottans tidigare krigshamn, inrättade Bundeswehr till en början ett marinutbildningskompani. Bland de första soldaterna i Bundesmarine fanns sjömän som hade kommit från sjögränsbevakningen.

Tysklands sjöstridskrafter var redan från början fast integrerade i Nato. Deras uppgift i konfrontationen med östblocket var att i samarbete med de allierade flottorna, särskilt Danmarks, Norges och Storbritanniens flottor, försvara västra Östersjön och sjövägarna i Nordsjön. Fram till slutet av 1980-talet förblev detta uppdrag oförändrat. I den första planen för fartygsbyggnad som godkändes av den tyska förbundsdagen planerades förutom tolv jagare och sex fregatter framför allt en flotta med många specialbåtar. Kärnan i den nya flottan bestod dock till en början av båtar från den tidigare flottan, som återlämnades av de tidigare krigsfienderna, och av fartyg som tyskarna köpte av sina nuvarande allierade. I december 1956 var den västtyska flottan därför redan 65 fartyg och båtar och 7 700 man stor. På 1980-talet hade den vuxit till drygt 35 000 soldater.

Efter Tysklands återförening den 3 oktober 1990 integrerades delar av DDR:s Volksmarine (folkmarin), som hade upplösts dagen innan, i Bundesmarine. Nästan 2 000 soldater och yrkessoldater överfördes från den tidigare västtyska flottan. Med några få undantag skrotade eller sålde Bundeswehr dock fartyg och båtar från den östtyska flottan redan 1991. År 1995 omorganiserades flottan. Förband som var stationerade på det tidigare DDR:s territorium var nu också placerade i Nato. Därefter gav marinen också upp beteckningen Bundesmarine och kallade sig istället Deutsche Marine (tyska marinen).^[2]

Med flottan har Bundeswehr möjlighet att kontrollera havsområden, skydda internationella sjövägar och tillsammans med andra myndigheter garantera säkerheten i det tyska havsområdet. Marinen bidrar dessutom till att uppfylla de väpnade styrkornas övriga uppgifter inom områdena ledning, kontroll och spaning.^[3]

• Nationellt försvar och alliansförsvar
• Internationell krishantering
• Internationell humanitär nöd- och katastrofhjälp

Personal

Marinen har cirka 15 900 soldater, vilket gör det till det minsta vapenslaget efter flygvapnet och armén. Alla befattningar är också öppna för kvinnliga soldater om de är lämpliga för den avsedda befattningen. Totalt har marinen cirka 1 700 kvinnliga soldater.^[1]

Struktur

• Marinekommando (Rostock)
  • Einsatzausbildungszentrum Schadensabwehr Marine (Neustadt in Holstein)
  • Einsatz­flottille 1 (Kiel)
    • 1. Korvetten­geschwader (Rostock)
    • 1. Ubootgeschwader (Eckernförde)
    • 3. Minensuch­geschwader (Kiel)
    • Kommando Spezial­kräfte der Marine (Eckernförde)
    • Marine­stützpunkt­kommandos (Eckernförde, Kiel, Warnemünde)
    • See­bataillon (Eckernförde)
    • Unterstützungs­geschwader (Kiel)
  • Einsatz­flottille 2 (Wilhelmshaven)
    • 2. Fregatten­geschwader (Wilhelmshaven)
    • 4. Fregatten­geschwader (Wilhelmshaven)
    • Marine­stützpunkt­kommando Wilhelmshaven (Wilhelmshaven)
    • Tross­geschwader (Wilhelmshaven)
  • Marineflieger­kommando (Wurster Nordseeküste)
    • Marineflieger­geschwader 3 "Graf Zeppelin" (Wurster Nordseeküste)
    • Marineflieger­geschwader 5 (Wurster Nordseeküste)
  • Marine­operations­schule (Bremerhaven)
  • Marine­schule Mürwik (Flensburg)
  • Marine­technik­schule (Kramerhof)
  • Marine­unteroffizier­schule (Plön)
  • Marine­unterstützungs­kommando (Schortens)
  • Schifffahrtmedizinisches Institut der Marine (Kronshagen)

Tjänstegrader

Manskap

Axelklaff
Gradbeteckning	Matrose	Gefreiter	Obergefreiter	Hauptgefreiter	Stabsgefreiter	Oberstabsgefreiter	Korporal	Stabskorporal
Nato-nivå	OR-1	OR-2	OR-3		OR-4

Underofficerare

Axelklaff
Gradbeteckning	Maat	Seekadett*	Obermaat	Bootsmann	Fähnrich zur See*	Oberbootsmann	Hauptbootsmann	Oberfähnrich zur See*	Stabsbootsmann	Oberstaabsbootsmann
Nato-nivå	OR-5			OR-6			OR-7/OR-8		OR-8	OR-9
* Endast officersaspiranter genomgår tjänstegraderna Seekadett, Fähnrich zur See och Oberfähnrich zur See.

Officerare

Axelklaff
Gradbeteckning	Leutnant zur See	Oberleutnant zur See	Kapitänleutnant	Stabskapitänleutnant*	Korvettenkapitän	Fregattenkapitän	Kapitän zur See	Flottillenadmiral	Konteradmiral	Vizeadmiral	Admiral
Nato-nivå	OF-1		OF-2		OF-3	OF-4	OF-5	OF-6	OF-7	OF-8	OF-9
* Endast fackofficerare genomgår tjänstegraden Stabskapitänleutnant.

Fartyg

Luftfartyg

Luftfartyg	Ursprung	Typ	Variant	Aktiva	Anteckningar
Flygplan
Boeing P-8 Poseidon	USA	Spaningsflygplan	P-8A	0[16]	5 beställda[16]
Dornier 228	Tyskland	Spaningsflygplan	228 NG	2[17]
Lockheed P-3 Orion	USA	Spaningsflygplan	P-3C	8[17]	Ersätts av P-8A Poseidon[18]
Helikoptrar
NHIndustries NH90	Europa	Ubåtsjakthelikopter Search and Rescue	MRHF Sea Tiger NTH Sea Lion	0[19] 18[20]	31 beställda[19]
Westland Lynx	Storbritannien	Ubåtsjakthelikopter	Mk88A	22[17]	Ersätts av NH90 MRFH Sea Tiger[19]
Westland Sea King	Storbritannien	Search and Rescue	Mk41	14[17]	Ersätts av NH90 NTH Sea Lion[19]
Skolflygplan och helikoptrar
Airbus Helicopters H135	Europa	Pilotutbildning		1[21]
UAV:s
DJI Phantom 4	Kina	Spaningsdrönare	Pro+	29[22][23]
Aerovironment RQ-20 Puma	USA	Spaningsdrönare	AE II	6[24]
UMS Skeldar V-200	Sverige	Spaningsdrönare	V-200B	0[25]	6 beställda[25]

• Volksmarine

• Marinens officiella webbplats
• Marinens utrustning