| Epsilon Ursae Minoris (ε) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lilla björnen |
| Rektascension | 16t 45m 58,2s[1] |
| Deklination | +82° 02′ 14,1″[1] |
Skenbar magnitud ( ) | +3,05[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G5 III[3] |
| U–B | +0,55[4] |
| B–V | +0,89[4] |
| Variabeltyp | Förmörkelsevariabel[2] och eruptiv variabel av RS Canum Venaticorum-typ(RS)[5] |
| Astrometri | |
Radialhastighet ( ) | -10,57 ± 0,40[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +19,47[7] mas/år Dek.: +2,61[7] mas/år |
Parallax ( ) | 10,73 ± 0,39[7] |
| Avstånd | 300 ± 10 lå (93 ± 3 pc) |
Absolut magnitud ( ) | -0,922[8] |
| Detaljer | |
| Massa | ± 0,3[6] M☉ |
| Radie | 16,23[9] R☉ |
| Luminositet | 197,80[9] L☉ |
| Temperatur | 5 074[9] K |
| Metallicitet | -0,25 ± 0,04[3] |
| Vinkelhastighet | 25,6[3] km/s |
| Andra beteckningar | |
| 22 Ursae Minoris, GCRV 9717, PLX 3864, SKY# 30193, GEN# +1.00153751, PLX 3864.00, TD1 19820, 22 UMi, GSC 04580-01154, PMC 90-93 645, TYC 4580-1154-1, ADS 10242 A, HD 153751, PPM 2925, UBV 21588, AG+82 491, HIC 82080, RBS 1605, uvby98 100153751 V, BD+82 498, HIP 82080, ROT 2401, WDS J16460+8202A, CABS 137, HR 6322, RX J1645.8+8202, B10 4327, CCABS 110, IDS 16562+8212, RX J1645.9+8202, HFE83 1207, CCDM J16460+8203A, IRAS 16510+8207, 1RXS J164558.1+820214, ZEH2003 RX J1645.9+8202 1, CSI+82 498 1, JP11 2806, SAO 2770, FK5 912, 2MASS J16455813+8202141, SBC7 605, GC 22749, N30 3770, SBC9 940[1] | |
Epsilon Ursae Minoris (ε Ursae Minoris, förkortat Epsilon UMi, ε UMi) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en trippelstjärna[10] i den norra delen av stjärnbilden Lilla björnen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på +4,19[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 10,7[7] mas beräknas den befinna sig på ca 300 ljusårs (93 parsek) avstånd från solen.
Primärstjärnan av Epsilon Ursae Minoris är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G5 III.[3] Den har en radie som är ca 16[9] gånger större än solens och utsänder ca 200[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 5 100 K.[9]
Konstellationen bildar en fristående[5] enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna[3] med en omloppsperiod på 39,5 dygn och en liten excentricitet av 0,04.[11] Omloppsplanet är nästan i linje med siktlinjen från jorden, så paret bildar en förmörkande dubbelstjärna. Primärstjärnans förmörkelsen har lägst 4,23 i magnitud, medan följeslagarens minimum är 4,21.[2] Den närmaste följeslagaren, Epsilon Ursae Minoris A kretsar så nära huvudstjärnan att man bara kan se den på spektroskopisk väg medan den andra, Epsilon Ursae Minoris B av magnitud 12,32, kretsar 77 bågsekunder från huvudstjärnan vid en positionsvinkel på 2°.[12]
| |||||||||||||||||||
