Ernst Klein
Ernst Stefan Klein, född 24 november 1937, död 30 juli 2020 i Danderyds distrikt, Stockholms län,[3][4] var en svensk journalist och tidningsman.
| Ernst Klein | |
| Född | 24 november 1937[1] |
|---|---|
| Död | 30 juli 2020[2] (82 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist |
| Politiskt parti | |
| Liberalerna | |
| Föräldrar | Oskar Klein |
| Släktingar | Birgit Arrhenius (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
Klein var ordförande för SECO 1955–1956. Han engagerade sig tidigt i Folkpartiet och blev ordförande Sveriges liberala studentförbund 1959–1960, förbundssekreterare Folkpartiets ungdomsförbund 1961[5] och vice ordförande 1961–1962.
Han kom till Expressen 1962, där han var verksam som ledarskribent, politisk redaktör (1968–1975), USA-korrespondent (1975–1977) och utrikeschef (1977–1990).[6] Han var därefter chefredaktör för Östgöta Correspondenten 1990–1998.[7]
Klein utsågs 2001 som ledamot i Migrationsverkets etiska råd. Han kritiserade redan 2002 rådets begränsade möjligheter att påverka,[8] och lämnade slutgiltigt rådet den 2 juni 2004.[9]
Ernst Klein var son till Oskar Klein[10] och brorson till journalisten Ernst Klein (1887–1937). Han är farbror till journalisten och prästen Helle Klein.[11] Ernst Klein är gravsatt i minneslunden på Djursholms begravningsplats.[12]
Bibliografi
- Det hatade Israel (med Per Ahlmark och Thomas Hammarberg, 1970)
- Jimmy Carter (1977)
- Om pressen kommer (med Ulf Nilson, 1997).
- Israel och Säkerheten (med Hadar Cars, 2006)
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Patrick Krassén & Erik List: "60 år av radikalism. Liberala Studentförbundets historia 1947-2007" (2007)
Externa länkar
| Företrädare: Birger Möller | Ordförande i Sveriges liberala studentförbund 1959–1960 | Efterträdare: Hadar Cars |
