Gifthätting
Gifthätting (Galerina marginata, svenskt nylatinskt uttal IPA /galɛˈriːna margiˈnɑːta/[a])är en dödligt giftig[12] svampart.[13]
| Gifthätting | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Division | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Agaricales |
| Familj | Strophariaceae |
| Släkte | Galerina |
| Art | Gifthätting Galerina marginata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Galerina marginata | |
| Auktor | (Batsch) Kühner 1935 |
| Synonymer | |
| Galerina autumnalis (Peck) A.H. Sm. & Singer 1964[1] Galerina unicolor (Vahl) Singer 1936[2] Galerula unicolor (Vahl) Kühner 1934[3] Galerula marginata (Batsch) Kühner 1934[3] Gymnopilus autumnalis (Peck) Murrill 1917[4] Pholiota unicolor (Vahl) Gillet 1876[5] Pholiota marginata (Batsch) Quél. 1872[6] Agaricus autumnalis Peck 1872[7] Galera marginata (Batsch) P. Kumm. 1871[8] Agaricus caudicinus var. denudatus Pers. 1801[9] Agaricus unicolor Vahl 1792[10] Agaricus marginatus Batsch 1789[11] Naucoria autumnalis Peck[4] | |
Den mykologiska karaktären hos gifthätting: | |||||||||
|
|
|
|
| |||||
|
|
| |||||||
Beskrivning
Eftersom gifthätting är en förväxlingssvamp till föränderlig tofsskivling beskrivs den bäst genom jämförelse med den arten. Man ser den tydliga skillnaden att gifthätting har en fot som är täckt av tunna lodräta vita fibrer som försvinner vid tumning, medan föränderlig tofsskivling har bruna utstående fjäll på foten nedanför ringen. Gifthätting har även svagt mjölaktig doft, medan föränderlig tofsskivling doftar mer angenämt.[12][14]
Gifthätting är dödligt giftig och innehåller amatoxin, samma gift som finns i vit flugsvamp och lömsk flugsvamp, i lägre halt men ändå livsfarligt.[12]
Undvikande av gifthätting
Det allmänna rådet är att enbart vidröra och plocka svamp, som man är säker på. För gifthätting tillkommer rådet, att låta bli svampar som har brun hatt och bruna skivor (lameller).
Utbredning och systematik
Utbredning
Arten är reproducerande i Sverige.[15] Den växer i hela Sverige.[12][16]
Den är vitt spridd på norra halvklotet, i Nordamerika, Europa, Japan, Iran[17] Asiens fastland, och Kaukasus.[18][19][20] I Nordamerika växer den norrut till barrskogsbältet i Kanada[21] och i subarktiska och arktiska habitat i Labrador,[22] och söderut till Jalisco i Mexiko.[23] Den växer även i Australien.[24]
Underarter
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[25]
Besläktade arter och högre taxa
Enligt Catalogue of Life[25][26] ingår Gifthätting i släktet Galerina, och familjen Strophariaceae,[25][26] men enligt Dyntaxa[15] är tillhörigheten istället släktet Galerina, och familjen buktryfflar.[15]
Ekologi
Habitat och biotop
Gifthätting växer på murken barrved (även lövved), bland annat barkningsplatser, motionsslingor och i rabatter.[12][16]
Forsknings‑ och nomenklaturhistoria
Gifthättingen beskrevs först av August Johann Georg Karl Batsch, och fick sitt nu gällande namn av Robert Kühner 1935.
Artnamnets etymologi och trivialnamn
Vetenskapliga artnamnets etymologi
Släktnamnet Galerina betyder ”hjälmlik”,[27] av latinets galea (IPA /ˈɡa.le.a/, [ˈɡäɫ̪eä]), troligen från grekiska γαλέη (vessla, mård); betydelseutvecklingen vore då att skinnet som hjälmen gjordes av komme att beteckna hjälmen.
Artepitetet marginata (maskulinum marginatus) betyder ”försedd med kant”.[28]
Trivialnamn
Det svenska trivialnamnet gifthätting rekommenderas av Artdatabanken, och uttränger tidigare synonymer som ”strimmig tofsskivling”[29]
Status och hot
Gifthättingen är livskraftig i Sverige.[16]
Bilder
Anmärkningar
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Gifthätting.
Wikispecies har information om Galerina marginata.
