Gunnar Säve-Söderbergh

Gunnar Säve-Söderbergh, född 31 januari 1910 i Falun, död 8 juni 1948 på Solbackens sanatorium i Säter, var en svensk paleontolog.

Gunnar Säve-Söderbergh
Född	Gunnar Säve-Söderbergh 31 januari 1910 Falun
Död	8 juni 1948 (38 år) Säter
Nationalitet	Svensk
Yrke/uppdrag	Paleontolog

Efter studentexamen i Göteborg 1928 avlade Säve-Söderbergh filosofie kandidatexamen i Uppsala 1931 och licentiatexamen där 1933. Han utnämndes till professor i paleontologi och historisk geologi vid Uppsala universitet 1937.

Han deltog i Lauge Kochs expeditioner till Östgrönland 1931-1934 och 1936 då bl.a. fossil av Ichthyostega insamlades. Säve-Söderbergh gav 1932 ut en omfattande rapport om dessa fynd,^[1] som var de dittills äldsta kända fyrfotadjuren (från devonperioden). Han samlade även fossil på Cypern (1930), i England och Skottland (1934) samt i Estland (1936).

Säve-Söderbergh försökte utarbeta en detaljerad biostratigrafi för Östgrönlands paleozoikum^[2][3][4] och analyserade överensstämmelser i mönstret av skallens täckben hos lobfeniga fiskar och tidiga fyrfotadjur.^[5] Särskilda studier ägnades åt kraniets struktur hos urgroddjur (s.k. stegocefaler) från Östgrönland^[6] och Spetsbergen^[7] och hos lungfiskar från devon.^[8][9]

Sedan han tillträtt professuren i Uppsala insjuknade Säve-Söderbergh i tuberkulos, vilket kom att stäcka hans bana som forskare. Han publicerade dock några studier under sin sjukdomstid, bl.a. undersökningar av sidolinjesystemet hos lägre ryggradsdjur^[10] och trigeminusmuskulaturen hos lägre fyrfotadjur.^[11] En uppsats om hjärnskålen hos en lungfisk från devonperioden, skriven före insjuknandet, utgavs postumt.

Säve-Söderbergh promoverades till hedersdoktor vid Uppsala universitet 1942 och blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1948. Han var son till neurologen Gotthard Söderbergh och Inga Säve, bror till egyptologen Torgny Säve-Söderbergh och far till Bengt Säve-Söderbergh.