Guvernementet Kovno

Guvernementet Kovno var ett guvernement i Kejsardömet Ryssland åren 1843–1915. Det gränsade i väster och norr till guvernementet Kurland och i söder till Vilna, Suvalki samt till Ostpreussen.

Guvernementet Kovno
Ковенская губернiя
Guvernement i Kejsardömet Ryssland
Symbol
LandKejsardömet Ryssland Ryssland
HuvudstadKovno
Area40 641 km²
Folkmängd1 720 500 (1896)
Befolkningstäthet42 invånare/km²
Idag del av:Litauen
Guvernementet Kovno (1843-1915), markerat i rosa.
Guvernementet Kovno (1843-1915), markerat i rosa.
Guvernementet Kovno (1843-1915), markerat i rosa.

Kovno var ett slättland, vars enformighet endast bröts av två bergåsar, som dock ingenstädes var högre än 250 m, samt vattnades av Njemen, som bildade gräns mot Polen, och dess bifloder Vilija, Nevjasja, Dubisja, Minia m. fl., samt Vindau och Muhs, som flöt mot norr genom Kurland. Sjöar fanns till stort antal (omkring 400 med en areal av 450 km2). Av hela arealen upptog skogar 25,4 procent och den odlade jorden närmare 63 procent. Huvudnäringen var jordbruk, som lämnade överskott till utförsel (särskilt av lin och råg).

Av befolkningen var 74 procent litauer, 14 procent judar, 9,5 procent slaver jämte tyskar och romer. Till religion var 76,6 procent romersk-katoliker, 13,7 procent judar, 5,1 procent grekiska katoliker, 4,6 procent protestanter. Guvernementet låg inom det judiska bosättningsområdet i Ryska imperiet. Guvernementet bildades 1843 av norra delen av Guvernementet Vilna och var indelat i sju kretsar (ujezd): Kovno, Novoaleksandrovsk, Ponevjozj, Rossijeny, Sjavli, Telsji, Vilkomir.[1]

Kovno är det forna Samogitien och hörde senare till Litauen samt förenades jämte hela Litauen 1569 medPolen. 1795 blev delen öster om Njemen rysk och den västra delen preussisk; 1807 tillföll även denna del Ryssland.

Efter Litauens självständighet 1917 utgjorde guvernementet Kovno större delen av den nya republikens territorium.

Källor


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kovno, 1904–1926.