Jake Shields

Jake Shields föddes den 9 januari 1979 i Summerville, TN men växte upp i Mountain Ranch, CA och började träna brottning som nioåring.^[3] Han fortsatte brottas i både high school och college. I college träffade han Chuck Liddell som bjöd in honom till att komma och träna på hans gym.^[4] Ett par veckor senare, den 23 oktober 1999, gjorde han sin professionella MMA-debut när han fick hoppa in som ersättare för en träningskamrat.

Shields gick sina fem första matcher i mellanvikt trots att hans naturliga viktklass egentligen var weltervikt. Efter att ha vunnit tre av sina fem första matcher debuterade han i februari 2001 som welterviktare i organisationen Gladiator Challenge. Till och med november samma år gick han fyra matcher i organisationen och vann samtliga. Sommaren 2001 började han även träna på Cesar Gracie Jiu-Jitsu.^[5]

Shields vann sju av sina tio första professionella MMA-matcher men hade ännu inte gått några matcher i de stora organisationerna. I december 2002 debuterade han i den japanska organisationen Shooto. Han mötte topp-3 rankade Hayato Sakurai och vann matchen på domslut.^[4] Efter segern över Sakurai blev han ett stort namn i Japan och fortsatte gå matcher i organisationer som Shooto och Pancrase. I juli 2004 vann han sin första titel när han besegrade Ray Cooper och blev mellanviktsmästare i Shooto.^[4] Under sin tid i Japan blev Shields vid två tillfällen erbjuden att gå matcher i Japans största MMA-organisation Pride men tackade nej.^[4] Han återvände istället till USA under 2006 och blev omgående mästare i organisationen Rumble on the Rock efter att ha vunnit deras welterviktsturnering. På vägen besegrade han Yushin Okami i semifinalen och Carlos Condit i finalen.^[6]

I juni 2007 besegrade han Ido Pariente och vann därmed sin sjunde raka match sedan han lämnade Japan. I september samma år gick han sin första av fyra matcher i organisationen EliteXC. Han vann sina två första matcher i organisationen och blev därmed erbjuden en match om welterviktstiteln mot Nick Thompson i juli 2008.^[7] Shields vann matchen via submission på en strypning redan efter en minut av den första ronden. Som nybliven titelhållare (hans tredje i karriären) blev han i media beskriven som den bästa welterviktaren utanför UFC.^[8] Han hann med att försvara titeln mot Paul Daley i oktober samma år innan organisationen gick i konkurs under vintern.

Istället skrev Shields på för Strikeforce och debuterade mot Robbie Lawler i juni 2009 i en match han vann på submission. Därefter blev han erbjuden en titelmatch i mellanvikt mot Jason Miller i november samma år. Efter att matchen gått alla fem ronderna gav domarna Shields segern.^[9] I april 2010 försvarade Shields titeln genom att besegra Dan Henderson, återigen via domslut. Efter tre matcher i Strikeforce var hans kontrakt med organisationen slut. Då Shields och Strikeforce inte kunde komma överens om ett nytt kontrakt blev han släppt av organisationen den 30 juni 2010.^[10]

I juli 2010 skrev han på för UFC och debuterade på UFC 121 mot Martin Kampmann i oktober samma år.^[11] Shields tog sin femtonde raka seger sedan förlusten mot Akira Kikuchi i december 2004 och blev därmed erbjuden en match mot den sjufaldiga welterviktsmästaren Georges St. Pierre.^[12] Shields och St. Pierre möttes på UFC 129 i Toronto den 30 april 2010. Efter att matchen gått alla fem ronderna gav poängdomarna segern till St. Pierre. Shields förlorade därmed sin första match på över sex år.

Sedan mötte Shields Jake Ellenberger på UFC Fight Night 25 17 september 2011 och förlorade matchen via TKO i första ronden. Det var första gången Shields förlorat via avslut på över tio år.

Shields mötte Yoshihiro Akiyama på UFC 144 26 februari 2012 och vann via enhälligt domslut.

Efter den vinsten gick Shields tillbaka till mellanvikt och mötte Ed Herman på UFC 150 11 augusti 2012 och vann via enhälligt domslut.

Sedan mötte Shields Tyron Woodley i weltervikt på UFC 161 15 juni 2013. Shields vann via delat domslut.

Efter det mötte han Demian Maia på UFC Fight Night 29 9 oktober 2013. Inte helt oväntat utspelade sig den största delen av matchen mellan de två välrenommerade Jiu-jitsuutövarna på marken, och Shields vann till slut via ett delat domslut.

Nästa match gick mot Hector Lombard på UFC 171 15 mars 2014 och den förlorade Shields via enhälligt domslut. Efter det meddelade UFC att de rivit kontraktet med Shields.

Dana White hade följande att säga om varför UFC valde att släppa Shields:

"Mixed martial arts is a young man's game. I like Jake Shields a lot. But let's be honest here: Where was he going in this [welterweight] division of animals we have? He's on the downswing, and he's never going to be the guy. His stand-up never improved. He hasn't really shown anything in his last couple of fights to make you go, Holy ****! Right now, at this point, he's just another guy"^[13]

I april 2014 skrev Shields på en fler-fightsdeal med WSOF.^[14] Shields debuterade på WSOF 14 11 oktober 2014 och mötte WSOF Kanadas welterviktsmästare Ryan Ford och vann matchen via submission i första ronden. I sin andra match för WSOF mötte han Brian Foster som huvudmatch, main event, vid WSOF 17 17 januari 2015. Återigen vann han via submission i första ronden.

Den tredje matchen för WSOF gällde welterviktstiteln och gick mot Rousimar Palhares vid WSOF 22 1 augusti 2015. Den matchen förlorade Shields via submission vilket var den första gången i sin karriär som Shields blivit submittad.

Nästa gång Shields fick en chans att gå en match om titeln kom den 31 december 2016 som co-main på WSOF 34 mot Jon Fitch 31 december 2016.^[15] Shields förlorade via enhälligt domslut.

Under 2017 köpte MMAX Investment Partners en majoritetspost i WSOF^[16] och bytte i april samma år namn på organisationen till Professional Fighters League.

Shields har fortsatt under det nya namnet PFL och har gått fyra matcher 2017/2018 med två vinster och två förluster. Båda förlusterna kom mot samme motståndare: Ray Cooper III. Den senaste förlusten var även hans senaste match på PFL 10 20 oktober 2018.

Shields har vunnit flera titlar inom både brottning och brasiliansk jiu-jitsu. Under sin tid i college vann han både delstats- och nationella titlar, han blev två gånger (1997 och 1998) utsedd som All-American.^[17] Inom brasiliansk jiu-jutsu har han bland annat vunnit brons på ADCC Submission Wrestling World Championship (2005) och guld vid Pan Amerikanska spelen (2005).^[18]

Resultat	Facit	Motståndare	Metod	Event	Datum	Rond	Tid	Plats	Noteringar
Förlust	33–11–1 (1)	Ray Cooper III	TKO (slag)	PFL 10	20 oktober 2018	1	3:10	Washington D.C.
Vinst	33–10–1 (1)	Herman Terrado	Domslut (enhälligt)	PFL 6	16 augusti 2018	3	3:00	Atlantic City, NJ
Förlust	32–10–1 (1)	Ray Cooper III	TKO (slag)	PFL 3	5 juli 2018	2	2:09	Washington D.C.
Vinst	32–9–1 (1)	Danny Davis Jr.	Domslut (enhälligt)	PFL: Everett	29 juli 2017	3	5:00	Everett, WA
Förlust	31–9–1 (1)	Jon Fitch	Domslut (enhälligt)	WSOF 34	31 december 2016	5	5:00	New York City, NY	För welterviktstiteln
Förlust	31–8–1 (1)	Rousimar Palhares	Submission (kimora)	WSOF 22	1 augusti 2015	3	2:02	Las Vegas, NV	För welterviktstiteln
Vinst	31–7–1 (1)	Brian Foster	Submission (neck-crank)	WSOF 17	17 januari 2015	1	2:51	Las Vegas, NV
Vinst	30–7–1 (1)	Ryan Ford	Submission (rear-naked)	WSOF 14	11 oktober 2014	1	4:29	Edmonton, Alberta
Förlust	29–7–1 (1)	Hector Lombard	Domslut (enhälligt)	UFC 171: Hendricks vs. Lawler	15 mars 2014	3	5:00	Dallas, TX
Vinst	29–6–1 (1)	Demian Maia	Domslut (delat)	UFC Fight Night: Maia vs. Shields	9 oktober 2013	3	5:00	Barueri
Vinst	28–6–1 (1)	Tyron Woodley	Domslut (delat)	UFC 161: Evans vs. Henderson	25 juni 2013	3	5:00	Winnipeg, Manitoba
NC	27–6–1 (1)	Ed Herman	NC (Ändrat i efterhand)	UFC 150: Henderson vs. Edgar II	11 augusti 2012	3	5:00	Denver, CO	Enhällig domslutsvinst för Shields, men denne fastnade sedan i ett dopingprov
Vinst	27–6–1	Yoshihiro Akiyama	Domslut (enhälligt)	UFC 144: Edgar vs. Henderson	26 februari 2012	3	5:00	Saitama
Förlust	26–6–1	Jake Ellenberger	TKO (knän och slag)	UFC Fight Night: Shields vs. Ellenberger	17 september 2011	1	0:53	New Orleans
Förlust	26–5–1	Georges St-Pierre	Domslut (enhälligt)	UFC 129: St-Pierre vs. Shields	30 april 2011	5	5:00	Toronto, Kanada	För UFC:s welterviktstitel
Vinst	26–4–1	Martin Kampmann	Domslut (delat)	UFC 121: Lesnar vs. Velasquez	23 oktober 2010	3	5:00	Anaheim, USA
Vinst	25–4–1	Dan Henderson	Domslut (enhälligt)	Strikeforce: Nashville	17 april 2010	5	5:00	Nashville, USA	Försvarade Strikeforce mellanviktstitel
Vinst	24–4–1	Jason Miller	Domslut (enhälligt)	Strikeforce/M-1 Global: Fedor vs. Rogers	7 november 2009	5	5:00	Hoffman Estates, USA	Blev Strikeforce mellanviktsmästare
Vinst	23–4–1	Robbie Lawler	Submission (Guillotine Choke)	Strikeforce: Lawler vs. Shields	6 juni 2009	1	2:02	St. Louis, USA	182 lb catchweight
Vinst	22–4–1	Paul Daley	Submission (Armbar)	EliteXC: Heat	4 oktober 2008	2	3:47	Sunrise, USA	Försvarade EliteXC welterviktstitel
Vinst	21–4–1	Nick Thompson	Submission (Guillotine Choke)	EliteXC: Unfinished Business	26 juli 2008	1	1:03	Stockton, USA	Blev EliteXC welterviktsmästare
Vinst	20–4–1	Mike Pyle	Submission (Rear-Naked Choke)	EliteXC: Renegade	10 november 2007	1	3:39	Copus Christi, USA
Vinst	19–4–1	Renato Verissimo	TKO (slag)	EliteXC: Uprising	15 september 2007	1	4:00	Honolulu, Hawaii	175 lb catchweight
Vinst	18–4–1	Ido Pariente	Submission (Rear-Naked Choke)	K-1 Dynamite!! USA	2 juni 2007	1	2:06	Los Angeles, USA
Vinst	17–4–1	Ray Steinbeiss	Submission (Guillotine Choke)	BodogFIGHT: Costa Rica Combat	18 februari 2007	1	1:29	Costa Rica
Vinst	16–4–1	Steve Berger	TKO (slag)	FCP: Malice at Cow Palace	9 september 2006	2	1:36	San Francisco, USA
Vinst	15–4–1	Carlos Condit	Domslut (enhälligt)	Rumble on the Rock 9	21 april 2006	3	5:00	Honolulu, Hawaii	Blev Rumble on the Rock welterviktsmästare
Vinst	14–4–1	Yushin Okami	Domslut (majoritetsbeslut)	Rumble on the Rock 9	21 april 2006	3	5:00	Honolulu, Hawaii	Semifinal i Rumble on the Rock welterviktsturnering
Vinst	13–4–1	Dave Menne	Domslut (enhälligt)	Rumble on the Rock 8	20 januari 2006	3	5:00	Honolulu, Hawaii	Kvartsfinal i Rumble on the Rock welterviktsturnering
Vinst	12–4–1	Toby Imada	Domslut (enhälligt)	Kage Kombat	12 november 2005	3	5:00	Kalifornien, USA
Förlust	11–4–1	Akira Kikuchi	Domslut (enhälligt)	Shooto: Year-End Show 2004	14 september 2004	3	5:00	Tokyo, Japan	Förlorade Shooto mellanviktstitel
Vinst	11–3–1	Ray Cooper	Submission (Rear-Naked Choke)	Shooto Hawaii: Soljah Fight Night	9 juli 2004	1	3:29	Honolulu, Hawaii	Blev Shooto mellanviktsmästare
Oavgjort	10–3–1	Kazuo Misaki	Oavgjort	Pancrase: Hybrid 10	30 november 2003	3	5:00	Tokyo, Japan
Vinst	10–3	Akira Kikuchi	Domslut (enhälligt)	Shooto: 8/10	10 augusti 2003	3	5:00	Tokyo, Japan
Vinst	9–3	Milton Vieira	Domslut (enhälligt)	Shooto: Midwest Fighting	21 maj 2003	3	5:00	Hammond, Indiana
Vinst	8–3	Hayato Sakurai	Domslut (enhälligt)	Shooto: Year-End Show 2002	14 december 2002	3	5:00	Chiba, Japan
Förlust	7–3	Ray Cooper	Domslut (majoritetsbeslut)	Warriors Quest 6: Best of the Best	3 augusti 2002	3	5:00	Honolulu, Hawaii
Vinst	7–2	Robert Ferguson	Domslut (enhälligt)	Gladiator Challenge 7: Casualties of War	4 november 2001	2	5:00	Colusa, USA
Vinst	6–2	Jeremy Jackson	Submission (Rear-Naked Choke)	Gladiator Challenge 6: Caged Beasts	9 september 2001	1	2:03	Colusa, USA
Vinst	5–2	Tracy Hess	Domslut (enhälligt)	Gladiator Challenge 3: Showdown at Soboba	7 april 2001	2	5:00	Friant, USA
Vinst	4–2	Randy Velarde	Submission (rear-naked)	Gladiator Challenge 2: Collision at Colusa	18 februari 2001	2	3:19	Colusa, USA	Debut i weltervikt.
Förlust	3–2	Phillip Miller	Domslut (enhälligt)	IFC: Warriors Challenge 9	18 juli 2000	2	8:00	Friant, USA
Vinst	3–1	Shannon Ritch	Submission (Armtriangel)	Best of the Best	4 maj 2000	1	2:45	Tempe, USA
Förlust	2–1	Marty Armendarez	TKO (slag)	IFC: Warriors Challenge 6	25 mars 2000	1	7:34	Friant, USA
Vinst	2–0	Brian Warren	Domslut (enhälligt)	CFF: The Cobra Challenge 1999	11 december 1999	1	10:00	Anza, USA
Vinst	1–0	Paul Harrison	TKO (slag)	CFF: The Cobra Qualifier 1999	23 oktober 1999	1	3:22	Anza, USA

Senast uppdaterad: 15 mars 2019 (Polaris 9).

• Jake Shields – Sherdog.com
• Jake Shields – UFC.com