Oliver Otis Howard

Oliver Otis Howard, född 8 november 1830 i Leeds,Maine,^[7] död 26 oktober 1909 i Burlington Chittenden County, Vermont,^[7] var en amerikansk militär och general i nordstatsarmén under amerikanska inbördeskriget.

Oliver Otis Howard
Född	8 november 1830[1][2][3] Leeds, USA
Död	26 oktober 1909[1][2][3] (78 år) Burlington, USA
Begravd	Lakeview Cemetery[4]
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Bowdoin College United States Military Academy North Yarmouth Academy
Sysselsättning	Officer, biograf, historiker, författare[5]
Arbetsgivare	Howard University
Politiskt parti
Republikanska partiet
Föräldrar	Rowland Bailey Howard[6] Eliza M. Gilmore[6]
Utmärkelser
Medal of Honor Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Howard examinerades från militärakademin i West Point år 1854. Därefter fortsatte han som biträdande lektor i matematik.

Vid första slaget vid Bull Run drevs hans regementen bort från slagfältet, men han befordrades trots detta till brigadgeneral. I slaget vid Seven Pines den 31 maj – 1 juni 1862 förlorade han sin högra arm. Han förde befäl över nordstatsarméns eftertrupper i andra slaget vid Bull Run i augusti 1862 och i slaget vid Antietam i september samma år övertog han befälet sedan John Sedgwick sårats.

I slaget vid Chancellorsville misslyckades han med att skydda sin och hela Potomacarméns flank och trupperna drevs på flykten. Han förde för en kort tid befälet i slaget vid Gettysburg i juni 1863 och valde då Cemetery Hill som försvarsposition, vilket bidrog till nordstatsarméns framgång.

Howard utnämndes efter kriget till chef för den federala byrån Freedman's Bureau, som ansvarade för krigsflyktingar och frigivna slavar.

Han kom senare att delta i indiankrigen och utnämndes till rektor för militärakademin i West Point. För sina insatser i slaget vid Seven Pines fick han år 1893 den främsta amerikanska tapperhetsmedaljen Medal of Honor.