René Doumic
René Doumic, född 7 mars 1860 i Paris, död där 2 december 1937, var en fransk kritiker och litteraturhistoriker.
René Doumic | |
Född | 7 mars 1860[1][2][3] Paris andra arrondissement, Frankrike |
---|---|
Död | 2 december 1937[4] (77 år) Paris sjunde arrondissement, Frankrike |
Begravd | Père-Lachaise och Grave of Doumic |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | Lycée Condorcet École normale supérieure |
Sysselsättning | Journalist[5], litteraturhistoriker, litteraturkritiker[5], författare |
Befattning | |
Stol nummer 26 i Franska akademien (1909–1937)[6] Société des gens de lettres ordförande (1910–1913)[7] Ständig sekreterare i Franska akademien (1923–1937)[6] | |
Arbetsgivare | Collège Stanislas de Paris (1883–1897) |
Maka | Hélène de Heredia |
Utmärkelser | |
Prix Montyon (1894) Prix Alfred Née (1901) Kommendör av Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Efter studier vid École normale supérieure blev Doumic lärare i retorik vid Collège Stanislas i Paris. Samtidigt började han medarbeta i Moniteur, Journal des débats, Revue bleue och Correspondant. I Revue des deux mondes var han först konstkritiker, därefter generalsekreterare och från 1906 direktör. Doumic var även från 1909 ledamot av Franska akademien och från 1923 dess ständige sekreterare. Han utövade i denna tvåfaldiga maktställning ett synnerligen stort akademiskt, politiskt och mondänt inflytande. Bland Doumics skrifter märks De Scribe à Ibsen (1893), Essais sur le théâtre contemporain (1896), Études sur la littérature française (1896-1909), George Sand (1909) och Lamartine (1912).
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
Noter
Externa länkar
- Doumic, René i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- Doumic, R. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)