Sal Mineo

När han var åtta år relegerades han från skolan, eftersom han betraktades som "bråkmakare". Han började då istället ta danslektioner och två år senare blev han barnstjärna i Broadway-uppsättningen av Rose Tattoo. 1952 fick han rollen som Yul Brynners son i Kungen och jag.

Han gjorde filmdebut 1952 och medverkade sedan i en rad filmer, ofta i roller som tonåring med problem. Hans mest kända roll och stora genombrott var mot James Dean och Natalie Wood i Ung rebell (1955), för vilken han nominerades för en Oscar för bästa manliga biroll. Han nominerades åter i samma kategori för Exodus (1960). Han hade också framgång som sångare med hitlåtar som "Start Movin' (In My Direction)".

Under 1960-talet, då han börjat bli för gammal för att spela ungdomliga roller, falnade hans karriär. Han fick en del skurkaktiga roller som i Who Killed Teddy Bear? (1965) och TV-roller och producerade en teateruppsättning av Fortune and Men's Eyes om homosexualitet i ett fängelse.

Under 1960-talet hade Mineo ett förhållande med Jill Haworth. Han kom senare att vara öppet bisexuell.

Han rånmördades på gatan strax utanför sin bostad i West Hollywood.

• 1955 – Ung rebell
• 1956 – Gatans kung
• 1956 – Jätten
• 1959 – The Gene Krupa Story
• 1960 – Exodus
• 1962 – Den längsta dagen
• 1964 – Indianerna
• 1965 – Mannen från Nasaret
• 1969 – Krakatau öster om Java

• Wikimedia Commons har media som rör Sal Mineo.
  Bilder & media
• Officiell webbplats (engelska)
• Sal Mineo på Internet Movie Database (engelska)