Slaget om Korallhavet

Japan planerade att invadera Australien och om Port Moresby skulle erövras skulle ett näst intill perfekt läge att starta invasionen därfrån erbjudas. Det var givetvis oacceptabelt för USA. I början av maj 1942 skickade Japan sin flotta mot Port Moresby, helt ovetande om att USA:s flotta samtidigt hade satt kurs mot Korallhavet. Båda flottorna innehöll hangarfartyg.

Task Force 17 – Vice Admiral Frank Jack Fletcher

• Task Group 17.2 – Rear Admiral Thomas C. Kinkaid
  • kryssare USS Minneapolis, USS New Orleans, USS Astoria, USS Chester, USS Portland
  • jagare USS Phelps, USS Dewey, USS Farragut, USS Aylwin, USS Monaghan
• Task Group 17.3 – Rear Admiral John Gregory Crace
  • kryssare HMAS Australia, USS Chicago, HMAS Hobart
  • jagare USS Perkins, USS Walke
• Task Group 17.5 – Rear Admiral Aubrey Fitch
  • USS Yorktown
    • VF-42 – 17 Grumman F4F Wildcat jaktplan
    • VB-5 – 18 Douglas SBD Dauntless störtbombare
    • VS-5 – 17 SBD störtbombare
    • VT-5 – 13 TBD Devastator torpedbombare
  • USS Lexington (sänkt)
    • VF-2 – 21 Wildcat jaktplan
    • VB-2 – 18 SBD störtbombare
    • VS-2 – 17 SBD störtbombare
    • VT-2 – 12 TBD torpedbombare
  • jagare USS Morris, USS Anderson, USS Hammann, USS Russell
• Task Group 17.6 – Captain John S. Phillips
  • oljetankers USS Neosho (sänkt), USS Tippecanoe
  • jagare USS Sims (sänkt), USS Worden
• Task Group 17.9 – Kommendörkapten George H. DeBaun
  • sjöflygplansfartyg USS Tangier. Based at Noumea
    • VP-71 – 6 PBY-5 Consolidated Catalina
    • VP-72 – 6 PBY-5 Catalina

Japans attack mot Port Moresby startade den 4 maj 1942. Japan hade delat upp sin flotta i två delar, en större och en lite mindre, och tänkte attackera Port Moresby med bombplan från två olika håll. Den första, mindre flottan tog position utanför Salomonöarna medan den lite större flottan hade säkrat Louisiadeöarna, sydöst om Papua Nya Guinea. Samma dag, den fjärde maj, gick USA till överraskande attack mot flottan vid Salomonöarna. Amerikanska bomb- och torpedplan sänkte en jagare och skadade hangarfartyget "Shoho". Den japanska flottan vid Salomonöarna som nu saknade sitt hangarfartyg kunde nu inte göra något annat än att retirera. Tre dagar senare fick amerikanska spaningsplan syn på Shoho, vartefter Shoho senare sänktes av amerikanska bombplan.

Följande dag attackerades den andra japanska flottan vid Louisiadeöarna. Amerikanska bomb- och torpedplan skickades ut och lyckades åsamka hangarfartyget Shokaku svåra skador. Samtidigt hade japanska bombflygplan skickats ut och attackerade det amerikanska hangarfartyget Yorktown. Yorktown sjönk inte men försattes ur stridbart skick. Hangarfartyget Lexington träffades av torpeder och bomber under attacken och sjönk. Slaget vid Korallhavet blev historiens första sjöslag där inblandade fartyg inte mötte varandra. All stridskontakt gjordes med hjälp av flygplan.

Slaget vid Korallhavet var en svag seger för USA. Japan misslyckades med attacken mot Port Morseby och planerna på att invadera Australien skrinlades. Japan förlorade två hangarfartyg, två jagare, ett antal mindre fartyg, ca 100 flygplan och 3 500 man. USA förlorade ett hangarfartyg, en jagare, ett tankfartyg, cirka 65 flygplan och 540 man. Dessutom var hangarfartyget Yorktown skadat.

Noter

Tryckta källor

• Cressman, Robert (2000 (4:e utgåvan)). That Gallant Ship U.S.S. Yorktown (CV-5). Missoula, Montana: Pictorial Histories Publishing Company. ISBN 0-933126-57-3 
• Gill, G. Hermon (1968). Volume II – Royal Australian Navy, 1942–1945. Australia in the War of 1939–1945, Series 2: Navy. Canberra: Australian War Memorial. http://www.awm.gov.au/histories/second_world_war/volume.asp?levelID=67911. Läst 20 november 2006 
• Gillison, Douglas (1962). ”Chapter 26 – Coral Sea and Midway”. Volume I – Royal Australian Air Force, 1939–1942. Australia in the War of 1939–1945, Series 3: Air. Canberra: Australian War Memorial. http://www.awm.gov.au/histories/second_world_war/volume.asp?levelID=67912. Läst 13 april 2009 
• Lundstrom, John B. (2005 (Nyutgåva)). First Team and the Guadalcanal Campaign: Naval Fighter Combat from August to November 1942. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-472-8 
• Lundstrom, John B. (2005 (Nyutgåva)). The First Team: Pacific Naval Air Combat from Pearl Harbor to Midway. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 159114471X 
• Millot, Bernard; S.V. Whitley (översättare) (1974)). The Battle of the Coral Sea. Storbritannien: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-909-X 
• Peattie, Mark R. (1999). Sunburst: The Rise of Japanese Naval Air Power 1909–1941. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-664-X 
• Salecker, Eric (2001). Fortress Against the Sun: The B-17 Flying Fortress in the Pacific. USA: Da Capo Press. ISBN 1-58097-049-4 
• Willmott, H. P. (1983). The Barrier and the Javelin: Japanese and Allied Pacific Strategies February to June 1942. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-535-3 

Webbkällor

• Phillips, John S. (25 maj 1942). ”U.S.S. Neosho Detail: Engagement of U.S.S. NEOSHO with Japanese Aircraft on May 7, 1942; Subsequent Loss of U.S.S. NEOSHO; Search for Survivors” (Memorandum). United States Navy. http://ibiblio.org/hyperwar/USN/ships/logs/AO/ao23-Coral.html. Läst 6 november 2008. 
• Tully, Anthony P. (1999). ”IJN Shoho: Tabular Record of Movement”. Kido Butai. Combinedfleet.com. http://www.combinedfleet.com/shoho.htm. Läst 20 februari 2009. 
• Tully, Anthony P. (1999). ”IJN Shokaku: Tabular Record of Movement”. Kido Butai. Combinedfleet.com. http://www.combinedfleet.com/shokaku.htm. Läst 20 februari 2009. 

• Wikimedia Commons har media som rör Slaget om Korallhavet.
  Bilder & media