Stora frosten 1709
Stora frosten 1709 var den ovanligt kalla vintern i Europa 1708–1709,[1] vilken visade sig vara den kallaste i Europa på 500 år.[2] Den stränga kylan inträffade under en period av låg solfläcksaktivitet, vilken också kallas för Maunderminimum och som inföll cirka 1645–1715.
Temperaturobservationer
William Derham i Upminster, cirka 25 km nordost om London, noterade den 5 januari 1709 temperaturen −12 °C, den lägsta temperatur sedan han började mäta 1697. Andra samtida observatörer i Europa skall också ha nedtecknat temperaturer på −12 °C. Derham skrev i Philosophical Transactions att "Jag tror att frosten var större (om inte mer universell) än någon annan i mannaminne."[3] Françoise-Marie de Bourbon, hertiginna av Orléans, anses ha skrivit till sin faster, att "Aldrig i mitt liv har jag upplevt en vinter som denna."[1]
Hungersnöder
Frankrike drabbades svårt, med följande hungersnöd som under sent 1710 hade kostat 600 000 människoliv.[4][5] Eftersom hungersnöden pågick under det spanska tronföljdskriget, menade vissa nationalister att ingen dog av svält alls i Frankrike under 1709.[6] Den stränga vintern anses ha varit en orsak till att många pfalzare emigrerade till Storbritannien och dess amerikanska kolonier.
Modern forskning
Händelsen har uppmärksammats av många klimatforskare i samband med Europeiska unionens millenniumprojekt, då de inte kan relatera kalla vintrar i Europa under modern tid, med 1709 års händelser. Klimatforskaren Dennis Wheeler vid universitetet i Sunderland menade att "Något ovanligt ser ut att ha hänt".[1]Moderna klimatmodeller ansees inte fungera för att förklara 1709 års förhållanden.[7]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 19 december 2012.