Vladivostok

Vladivostok ligger i ryska Fjärran östern vid kusten till Japanska havet och nära både den kinesiska gränsen och den nordkoreanska gränsen. Staden ligger längst ut på den södra spetsen av Muravjov-Amurskij-halvön (полуостров Муравьёва-Амурского), som är 30 kilometer lång och cirka 12 kilometer bred.

Stadens totala area är 600 km² och den högsta punkten är Cholodilnik (гора Холодильник) med höjden 257 meter. Vladivostok har samma geografiska latitud som städerna Sapporo, Suchumi, Almaty, Florens, Marseille, A Coruña, Boston och Toronto.

Avståndet till Moskva med järnväg är 9 302 km. Direkt avstånd till Moskva är 6 430 km. Direkt avstånd till Bangkok är 5 600 km, till San Francisco 8 400 km, till Seoul 750 km, till Tokyo 1 050 km och till Peking 1 331 km.

Klimat

Miljö

Två tredjedelar av Vladivostoks förorter är så förorenade att det anses direkt hälsofarligt att bo där, enligt lokala miljöexperter. Även centrala delar av staden anses vara så förorenade att de betraktas som miljömässiga katastrofzoner. Enbart ett fåtal delar av staden har nivåer av miljögifter som understiger gränsvärdena för vad som är hälsofarligt. Jord, vatten och även människor i området har signifikant förhöjda värden av tungmetaller som arsenik, kvicksilver, kadmium och zirkonium vilka påverkar andningen och nervsystemet.

Orsaken till föroreningarna är framför allt tung industri som inte byggts upp med hänsyn till miljön och människor. Allt avlopp och spillvatten släpps idag ut helt orenat i havet då inga reningsverk byggts trots utbyggnad av staden och sårbar geografi som förstärker påverkan från utsläpp.

Vladivostok är indelat i fem stadsdistrikt.

Staden administrerar även områden utanför själva centralorten.

Popova, Russkij och Trudovoje räknas numera som landsbygd.

Stadens huvudnäringar är frakt, kommersiellt fiske och marinbasen. Fiske utgör 80% av Vladivostoks ekonomi och annan matproduktion utgör 11%.

1995 uppgick den årliga internationella handeln till 725 miljoner USD, där 206 miljoner USD är exporterade varor och 519 miljoner USD är importerade. I huvudsak exporterades fisk, timmer, järn och andra metaller. Bland importerades produkter finns mediciner, kläder, mobiltelefoner och hushållsprodukter.

Sedan Sovjetunionens fall har många företag öppnat kontor i Vladivostok som har ett bra strategiskt läge, nära många större hamnstäder. Efter Sovjetunionens fall ökade kriminaliteten och levnadskostnaderna. Många bedömare tror idag att Rysslands organiserade maffia har sitt säte i staden.

Transporter

Transsibiriska järnvägen var färdig 1905 och byggdes för att ansluta europeiska Ryssland med Vladivostok. Järnvägen går från Moskva till Vladivostok via många större ryska städer.

Vladivostok har en internationell flygplats med flyg till flera destinationer i Japan, Kina, Nordkorea (oregelbundna linjer), Sydkorea och Vietnam.

Man kan ta sig till Vladivostok från flera av de större städerna i Ryssland. Under 1990-talet fanns reguljärflyg till Alaska och Seattle, men har på senare tid avvecklats.

Den 28 juni 1908 invigdes den första spårvagnsförbindelsen i Vladivostok, som löper från gatan Svetlanskaja till järnvägsstationen vid Lugovajagatan. Idag finns trådbussar, vanliga bussar, spårvagnar och tåg tillgängliga.

Stadens folkmängd uppgick till 592 034 personer vid folkräkningen 2010.^[4] Under åren 1958 till 1991 fick endast sovjetiska medborgare bo i Vladivostok, och inga utländska besökare var tillåtna. Sovjetiska medborgare utanför staden var under perioden tvungna att ansöka om tillstånd för att få besöka Vladivostok. Orsaken var att den sovjetiska stillahavsflottan hade sin bas i staden. Detta innebar att den närbelägna staden Nachodka blev en viktigare hamnstad för internationell transport.

Före 1958 hade Vladivostok en stor andel koreanska och kinesiska invånare.^[5][6]. Många koreaner deporterades under Stalins styre bort från fjärran östern, och har alltsedan dess återvänt till trakterna ^[7] På senare tid har även nordkoreanska flyktingar bosatt sig i Vladivostok.^[8]

Vladivostok är hemstad åt en av de största armeniska grupperna i östra Ryssland. Staden har ett flertal armeniska bagerier och restauranger.

Utbildning

I Vladivostok finns flera utbildningscentra, inklusive sex universitet:

• Nationella fjärranösternuniversitetet (Дальневосточный государственный университет, eller ДВГУ),
• Statliga tekniska fjärranösternuniversitetet (Дальневосточный государственный технический университет имени Куйбышева eller ДВГТУ),
• Statliga marinuniversitetet (Морской государственный университет имени адмирала Г.И. Невельского),
• Vladivostoks statliga universitet för ekonomi och service (Владивостокский государственный университет экономики и сервиса eller ВГУЭС),
• Vladivostoks statliga medicinska unviersitet (Владивостокский государственный медицинский университет)
• Statliga stillahavsuniversitetet för ekonomi (Тихоокеанский государственный экономический университет).

Vladivostok har följande vänorter:^[9]

• Akita, Japan, sedan 1992
• Dalian, Kina, sedan 1992
• Hakodate, Japan, sedan 1992
• Incheon, Sydkorea, sedan 2012
• Juneau, USA, sedan 1992
• Kota Kinabalu, Malaysia, sedan 2010
• Manta, Ecuador, sedan 2009
• Niigata, Japan, sedan 1991
• Busan, Sydkorea, sedan 1992
• San Diego, USA, sedan 1991
• Tacoma, USA, sedan 1992
• Vladikavkaz, Ryssland, sedan 2009
• Wonsan, Nordkorea, sedan 2009
• Yanbian, Kina, sedan 2011

Vladivostok har även vänskapliga relationer med:

• Changchun, Kina, sedan 2003
• Donghae, Sydkorea, sedan 2009
• Ho Chi Minh-staden, Vietnam, sedan 2009
• Pohang, Sydkorea, sedan 2015
• Shanghai, Kina, sedan 1993
• Sakaiminato, Japan, sedan 2009
• Tottori, Japan, sedan 2010
• Yantai, Kina, sedan 1994

Allmänna källor

• Trofimov, Vladimir et al, 1992, Old Vladivostok. Utro Rossii Vladivostok, ISBN 5-87080-004-8

Noter

• Wikimedia Commons har media som rör Vladivostok.
  Bilder & media