Folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003

	Folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003
	Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?
Plats	Sverige
Datum	14 september 2003
Resultat
Resultat per kommun
	Ja — Nej
	Källa: Sveriges valmyndighet

Folkomröstningen om införande av euron var en folkomröstning som ägde rum i Sverige den 14 september 2003. Frågan var: ”Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?”

Kampanjerna

Huvuddelen av kampanjarbetet för ett svenskt medlemskap i EMU utfördes av kampanjorganisationen Sverige i Europa, finansierad av Svenskt Näringsliv, och av socialdemokratiska Socialdemokrater för Euro. På motsvarande sätt drevs nej-kampanjen av borgerliga Medborgare mot EMU och socialdemokratiska S mot EMU, och även av Folkrörelsen Nej till EU. På grund av mordet på Anna Lindh den 10 september 2003 avbröts valrörelsen dagarna före folkomröstningen och diverse tv-debatter ställdes in.

De politiska partierna

Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna stödde ja-sidan i folkomröstningen medan Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet anslöt sig till nej-sidan. S, KD och C var delade i frågan, och partimedlemmar kampanjade för olika sidor i folkomröstningen. Inget stort parti stödde blank-sidan. I folkomröstningar är en blankröst en giltig röst^[1]^[2].

Röstande efter partisympatier

Tabellen baserar sig på de partisympatier som gällde i november 2003. Som av tabellen framgår är siffrorna inte helt tillförlitliga eftersom siffrorna för hela landet visar en viss förskjutning åt ja-sidans fördel. Notera också att en majoritet av Socialdemokraterna och Kristdemokraterna röstade nej trots att partierna officiellt förordade det motsatta.

Parti	Ja	Nej	Blankt	Svarande
Centerpartiet	20,0 %	77,7 %	1,3 %	305
Folkpartiet	66,2 %	32,0 %	1,8 %	612
Kristdemokraterna	41,5 %	57,0 %	1,4 %	284
Moderaterna	73,5 %	24,6 %	1,9 %	976
Miljöpartiet	18,1 %	79,3 %	2,6 %	232
Socialdemokraterna	41,7 %	56,4 %	1,9 %	1 994
Vänsterpartiet	13,5 %	84,7 %	1,8 %	443
Övriga partier	23,7 %	73,7 %	2,6 %	38
Inga sympatier/vet ej	33,4 %	63,3 %	3,3 %	1 344
Samtliga	43,2 %	54,6 %	2,2 %	6 228

Källa: Ja och nej till euron från Statistiska centralbyrån 2004.

Valresultat

Resultat i folkomröstningen om EMU i Sverige 2003
		Röster	%
	Nej	3 265 341	55,91
	Ja	2 453 899	42,02
	Blanka röster	121 073	2,07

Giltiga röster		5 840 313	99,94
Ogiltiga röster		3 475	0,06
Totalt		5 843 788	100,0

Röstberättigade/valdeltagande		7 077 502	82,57

Valresultatet avser när samtliga 6372 valdistrikt räknats.

Regionala skillnader

Majoriteten röstade nej i flertalet kommuner i landet. Undantagen var Stockholmsområdet, västra Skåne och Kungsbacka nära Göteborg. Ett ytterligare undantag var Haparanda, en kommun som gränsar till Finland, med staden Torneå precis på andra sidan gränsen, där majoriteten röstade ja trots att nejröstandet annars var särskilt högt i regionen.

I följande 35 kommuner fick ja majoritet, i övriga alltså nej:^[3]

Liknande variationer kan också ses för olika valdistrikt inom många kommuner.

På länsnivå var det endast i Stockholms län som en majoritet röstade ja. I Skåne län var det fler ja-röster än nej-röster, men mängden blanka röster gjorde att inget av de alternativen fick över 50 procent. I samtliga övriga län röstade en majoritet nej.

Sidornas starkaste stöd

Ja-sidans starkaste kommuner
Kommun		Ja	Nej
1	Danderyd	75,1 %	23,3 %
2	Lidingö	68,9 %	29,1 %
3	Vellinge	67,3 %	31,1 %
4	Täby	66,6 %	31,4 %
5	Lomma	62,3 %	35,6 %
6	Nacka	60,7 %	37,4 %
7	Sollentuna	59,2 %	38,6 %
8	Lund	56,6 %	41,0 %
9	Solna	56,1 %	41,9 %
10	Stockholm	56,1 %	41,7 %

Nej-sidans starkaste kommuner
Kommun		Ja	Nej
1	Strömsund	13,1 %	86,1 %
2	Ragunda	13,4 %	85,7 %
3	Vilhelmina	14,6 %	84,5 %
4	Dorotea	14,8 %	84,4 %
5	Sorsele	15,6 %	83,6 %
6	Berg	15,8 %	83,4 %
7	Norsjö	15,7 %	83,0 %
8	Älvdalen	16,2 %	82,9 %
9	Älvsbyn	16,9 %	82,0 %
10	Jokkmokk	16,8 %	81,9 %

Opinionen efter folkomröstningen

Motståndet till euron i Sverige har varit kompakt sedan folkomröstningen i september 2003. En tydlig förändring skedde i opinionen under 2009, då en mätning från sifo i april 2009 visade att 47 procent av svenskarna var för euron medan 45 procent var emot. Mellan april 2009 och november 2009 var en majoritet av svenskarna positiva till euron, där orsaken tycktes vara att kronan tappat rejält i värde gentemot euron.

Under första halvåret 2010 vände opinionen i Sverige till att bli kraftigt negativ. Skillnaden ökade i varje mätning under denna tid; som störst var euromotståndet i juni 2010, då hela 61 procent av de tillfrågade svarade nej medan bara 24 procent ville gå med i EMU. Skillnaden mellan ja och nej-sidan var på 37 procentenheter, vilket motsvarar drygt 2 miljoner väljare.

Mycket pekar på att viktiga orsaker är den ekonomiska krisen i Grekland där euroländerna fått gå in med stöd samt att kronan kraftigt har stärkts både mot euron och dollarn de senaste månaderna. SCB:s majmätning visade att en markant omsvängning skett i den svenska opinionen sedan november 2009 med 27,8 procent för och 60,0 procent emot.^[4]

Eurofrågan har av experter och politiker betecknats som "död" i och med det stabiliserade opinionsläget med mellan 75 procent och 90 procent emot euron som alltjämt gäller sedan 2011.^[5] Det vid sidan av Folkpartiet mest euro-positiva partiet, Moderaterna, beskrev i sin valplattform inför Europaparlamentsvalet 2014 att frågan om svenskt inträde i eurosamarbetet förutsätter en stabil majoritet hos folket. På grund av opinionsläget och de problem som finns inom eurosamarbetet anser därför moderaterna att frågan om EMU-inträde inte är aktuell inom överskådlig tid och inte heller en fråga som Sverige bör arbeta aktivt för.^[6] Socialdemokraterna har intagit en liknande inställning.

Opinionsundersökningar:
Datum (publicerat)	Ja	Nej	Institut	Länk
maj 2004	38 %	51 %	SCB	[1]
maj 2005	40 %	47 %	SCB	[2]
maj 2006	38 %	49 %	SCB	[3]
24 mars 2007	37 %	60 %	Skop	[4]
maj 2007	33,3 %	53,8 %	SCB	[5]
november 2007	35 %	50,8 %	SCB	[6]
maj 2008	34,6 %	51,7 %	SCB	[7]
november 2008	37,5 %	47,5 %	SCB	[8]
1 mars 2009	45 %	51 %	Skop	[9]
19 april 2009	47 %	45 %	Sifo	[10]
maj 2009	42,1 %	42,9 %	SCB	[11]
november 2009	43,8 %	42,0 %	SCB	[12]
februari 2010	39 %	50 %	Sifo	[13]
april 2010	37 %	55 %	Demoskop	[14]
maj 2010	29 %	60 %	Novus Opinion	[15]
juni 2010	24 %	61 %	Novus Opinion	[16]
juni 2010	27,8 %	60,0 %	SCB	[17]
november 2010	29 %	58 %	SCB	[18]
maj 2011	24 %	64 %	SCB	[19]
december 2011	9,7 %	87,6 %	Skop	[20]
november 2013	12,6 %	78,3 %	SCB
maj 2014	13,1 %	77,4 %	SCB
november 2014	13,2 %	76,9 %	SCB
maj 2015	15,3 %	74,9 %	SCB
november 2016	15,8 %	72,0 %	SCB
maj 2017	16,5 %	70,6 %	SCB
november 2017	17,1 %	69,9 %	SCB	[21]
maj 2018	20,1 %	66,0 %	SCB	[22]
maj 2023	30,6 %	50,5 %	SCB	^[7]

Om summan av ja och nej är mindre än 100 procent, beror det på att de som är osäkra räknats, men inte redovisas.

Se även

Referenser

Noter

Källor

Oscarsson, Holmberg (red): Kampen om euron. Göteborg: Göteborgs universitet 2004. ISBN 91-89246-15-2.

Externa länkar

Folkomröstningen om införande av euron, statistik från Valmyndigheten

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Search