Hanno Sjöfararen
Hanno Sjöfararen var en karthagisk upptäcktsresande. Han gjorde omkring år 510 f.Kr. en upptäcktsresa till sjöss längs Afrikas (västra) kust för att utvidga Karthagos handelsförbindelser och grundlägga kolonier.
| Hanno Sjöfararen | |
| Född | Karthago |
|---|---|
| Sysselsättning | Upptäcktsresande |
| Barn | Himilco (f. 401 f.Kr.) |
| Redigera Wikidata | |
En grekisk översättning av hans resebeskrivning finns fortfarande i behåll (utgiven i Carolus Müllers "Geographi græci minores", I, 1855). C. M. Kan ("De periplous van Hanno", 1891) och Curt Th. Fischer ("De Hannonis carthaginiensis periplo", 1894) förlägger färden till mitten av 5:e århundradet före Kristus, den sistnämnde med stöd av Herodotos IV, närmare till något av åren mellan 465 och 450 f.Kr.
Expeditionen
Hannos expedition dokumenterades i en så kallad periplus, en dagbok och observationer. Denna seglingsbeskrivning upptecknades av romaren Titus Livius och finns bevarad.[1]
Kungen av Karthago skickade Hanno sjöfarare att utforska och kolonisera den västafrikanska kusten.[2] Han var chef för en eskader bestående av 60 galärer. Den seglade ut genom Gibraltar sund och nio kolonier anlades i nuvarande Marocko.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 4 juli 2017.
Noter
Tryckta källor
- Hanno Sjöfararen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)