Kranium

benstrukturen av skelettet på huvudet hos de flesta ryggradsdjuren
För symbolen, se dödskalle. För kraniet hos människan, se människans kranium.

Kranium (latin: cranium) eller skalle är den skelettstruktur som utgör huvudets stomme. Djur som har ett kranium tillhör understammen kraniedjur. Kraniets främsta uppgift är att bära ansiktet och skydda hjärnan. Dessutom har kraniets utformning stor betydelse för flera viktiga sinnesorgan och kroppsfunktioner: Till exempel avgör ögonens placering och avståndet mellan dem artens stereoskopiska seende; öronens placering är avgörande då ljudkällans positions avgörs; tändernas placering och utformning avgör vilken kost som konsumeras; och hos många arter bär kraniet viktiga försvars- eller angreppsvapen såsom horn och huggtänder.

Ventral vy.
Ventral vy.
Lateral vy.
Lateral vy.
Människans kranium, framifrån och från sidan.

Kraniell är en anatomisk term som syftar på att något är beläget uppåt mot kraniet, till exempel är magsäcken kraniellt om tarmarna (magsäcken ligger högre upp än tarmarna). Motsatsen är kaudal.

Fenestrae ("fönster") kallas de öppningar som påträffas i kranier hos djur.

Människans kranium

Huvudartikel: Människans kranium

I människans skelett består den vuxna individens kranium normalt av 29 ben. Förutom underkäken (mandibula) sitter benen ihop i sicksackformade, styva leder som kallas bensuturer. Latinska namn anges inom parentes.

Fjorton av kraniets ben utgör ansiktsskelettet (viscerocranium). Åtta ben bildar huvud- eller hjärnskålen (neurocranium), som är skallen förutom ansiktsskelettet, vars uppgift är att skydda hjärnan. Inuti varje tinningben (os temporale) finns mellanörats sex små ben. Tungbenet (os hyoideum), som sitter i halsen där det ger stöd åt struphuvudet, ledar inte till något annat ben och räknas därför vanligtvis inte till kraniet.

Bildning och ossifikation

Se även: Fontanell

Kraniet är inte slutet vid födseln, dels finns två fontaneller som är partier med bindväv istället för skelett som sluts successivt, dels finns bensutrer mellan kraniets olika ben som också sluts under tidig barndom. Om dessa sluts för tidigt kan det resultera i kraniosynostoser.

Skallben

Skallben
SvenskaLatinAntal
Pannbenos frontale1
Hjässbenos parietale2
Nackbenos occipitale1
Tinningbenos temporale2
Okben,
kindben, eller
kindknota
os zygomaticum2
Kilbenos sphenoidale1
Silbenos ethmoidale1
Överkäksben
(Överkäke)
os maxillaris
(maxilla)
2
(1)
Näsbenos nasale2
Tårbenos lacrimale2
Gombenos palatinum2
Plogben
Nässkiljevägg
vomer
septum nasi
1
(Underkäksben)
Underkäke
(os mandibularis)
mandibula
(2)
1
Tungbenos hyoideum1
Hammarenmalleus2
Städetincus2
Stigbygelnstapes2

Evolution och varation

Utvecklingen av primaternas kranium. Framifrån och bakåt:
1. Makak (100 g)
2. Orangutang (400 g)
3. Schimpans (400 g)
4. Människa (1 350 g)
Bild: Christopher Walsh, Harvard. (CC-BY)
Albatrosskranium.

Kraniet är kännetecknande för kraniedjur.

Storskarvskranium.

Se även