Kustsvala
Kustsvala[1] (Hirundo tahitica) är en tätting i familjen svalor med mycket vid utbredning i östra och sydöstra Asiens kustområden och vidare österut ända till Tahiti.[2]
| Kustsvala | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Svalor Hirundinidae |
| Släkte | Hirundo |
| Art | Kustsvala H. tahitica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hirundo tahitica | |
| Auktor | Gmelin, 1789 |
Kännetecken
Utseende
Kustsvalan är en 13 cm lång svala med stålblå ovansida, sotgrå undersida och rost- eller kastanjebrunt på haka, strupe och panna.[3] Hos nominatformen tahitica i Sällskapsöarna (eller egna arten, se nedan) är det rödbruna mindre utbrett, undersidan nästan svart och stjärten påtagligt längre, men både näbb och vingar mycket kortare.[4]
Den är lik både ladusvalan och australiska välkomstsvalan, men undersidan är mörkare, de förlängda yttre stjärtpennorna mycket kortare och den saknar det svarta bandet mellan strupe och bröst.[3] Mycket närbesläktade tamilsvalan är mindre med längre stjärt och istället grönglansig ovan.[5]
Läten
Lätet beskrivs som ett är tunt och stressat "tswee" eller ett drillande "prr-up" som ofta upprepas till ett kvitter.[3]
Utbredning och systematik
Kustsvalan delas idag normalt in i åtta underarter med följande utbredning:[2]
- Hirundo tahitica javanica – förekommer från Andamanöarna och Myanmar till Indokina, Sundaöarna, Wallacea, Filippinerna
- Hirundo tahitica namiyei – förekommer på Ryukyuöarna och Taiwan
- Hirundo tahitica frontalis – förekommer på norra och västra Nya Guinea
- Hirundo tahitica albescens – förekommer på södra och östra Nya Guinea
- Hirundo tahitica ambiens - förekommer på Niu Briten (Bismarcköarna)
- Hirundo tahitica subfusca – förekommer i Nya Irland, Salomonöarna, Nya Kaledonien, Vanuatu, Fiji och Tonga
- Hirundo tahitica tahitica – förekommer i Sällskapsöarna (Moorea och Tahiti)
Tidigare inkluderades även den sydindiska tamilsvalan (H. domicola) i arten. Birdlife International och internationella naturvårdsunionen IUCN gör en annan uppdelning där alla underarter utom nominatformen tahitica tillsammans med tamilsvala urskiljs som den egna arten Hirundo javanica. Förr behandlades även kustsvala och välkomstsvala som en och samma art.
Levnadssätt
Kustsvalan återfinns som namnet avslöjar oftast i kusttrakter, men rör sig allt mer inåt landet, framför allt till skogklädda låga bergstrakter. Den hittas i både öppna och beskogade områden, framför allt nära vatten, och ofta nära bebyggelse. Som andra svalor lever den av flygande insekter, i Malaysia 60% steklar (flygmyror och midjesteklar), men även flugor, termiter och skalbaggar. Fågeln häckar i kolonier utmed klippstup, i grottor samt på byggnader och broar.[6][7][8]
Status och hot
IUCN bedömer hotstatus för å ena sidan nominatformen tahitica[9], å andra sidan javanica inklusive tamilsvalan var för sig[10], båda som livskraftiga.
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör kustsvala.
Wikispecies har information om Hirundo tahitica.- Läten på xeno-canto.org
