Landsorganisationen i Sverige

Landsorganisationens (LO) uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Det gäller alltifrån löner och anställningsvillkor till att försöka påverka politiska beslut som gynnar medlemmarna. LO samlar 14 medlemsförbund som i sin tur organiserar cirka 1,4 miljoner medlemmar. LO förhandlade tidigare i stor utsträckning med arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv (tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF) om olika avtal. LO samordnar numera sina medlemsförbunds krav inför varje stor avtalsrörelse. Målet är att nå reallöneökningar för alla, ökad jämlikhet, minskade löneskillnader mellan kvinnor och män samt ökad sysselsättning. Den solidariska lönepolitiken är en central del av LO:s avtalsförhandlingar.

Förhandlingar direkt med arbetsgivarparten har minskat i omfattning och de flesta avtal tecknas av de enskilda fackförbunden. Vissa avtal tecknas fortfarande mellan centralorganisationerna, till exempel omställningsavtal och försäkringar.

Antalet anställda vid LO:s centrala kansli är drygt 100 personer. Landsorganisationens centrala säte – "LO-borgen" – finns vid Norra Bantorget i Stockholm. Ute i landet har LO en regional organisation, de så kallade LO-distrikten, och lokalt i kommunerna, LO-facken. Syftet är att ha en samordning och ett forum för det tvärfackliga arbetet på alla nivåer mellan de 14 fackförbunden inom LO. LO samordnar också delar av LO-förbundens arbetsmarknadsinformation till unga och har varje sommar en speciell kampanj som riktar sig till sommarjobbare.

LO samverkar internationellt med andra fackförbund inom Europafacket samt globalt inom Internationella fackliga samorganisationen, IFS.

Äger Avtalat tillsammans med Svenskt Näringsliv och PTK. Avtalat informerar och vägleder om kollektivavtalad tjänstepension och försäkring inom privat sektor.

• 1898 föreslogs vid en kongress, på Victoria-Teatern på Djurgården i Stockholm, att man skulle bilda Sveriges samverkande fackförbund. Så skedde också, men namnet blev Landsorganisationen. Kongressen inleddes den 5 augusti och datum för bildandet är den 7 augusti 1898, då kongressen avslutades. Till ordförande utsågs Fredrik Sterky, redaktör för Ny Tid i Göteborg.^[4]
• 1901 började uppbyggnaden av en strejk- och reservfond, så att LO skulle stå rustat inför kommande strider.
• 1902 anordnades demonstration för allmän rösträtt, första maj proklamerades som allmän fridag och en strejk utlystes som allmän påtryckning i rösträttsfrågan den 15-17 maj. Svenska arbetsgivareföreningen bildades samma år som ett direkt resultat av dessa maktdemonstrationer.
• 1908 inköptes fastigheten på Barnhusgatan i Stockholm. De följande åren förekom en mängd strejker och lockouter.
• 1910 efter storstrejkens slut stod LO och fackföreningsrörelsen som förlorare. Därtill bröt sig syndikalisterna ut och bildade den egna Sveriges arbetares centralorganisation.
• 1912 antogs industriförbundsprincipen som säger att alla arbetare på en viss arbetsplats bör tillhöra samma fackförening.
• 1913 bildades den första lokala fackliga centralorganisationen (FCO) i Lund.
• 1920 infördes åttatimmarsdagen och högst 48 timmarsvecka. Samma år startades LO:s förbundsorgan Fackföreningsrörelsen.
• 1929 inrättades arbetsdomstolen som syftade till att förhindra stridsåtgärder på arbetsmarknaden och i juni startades LO Brunnsviks folkhögskola.
• 1938 slöts huvudavtal med SAF, det s.k. Saltsjöbadsavtalet.
• 1942 startade LO den dagliga Aftontidningen.
• 1952 invigdes kursgården Runöskolan i Åkers Runö.
• 1956 köpte LO Stockholms-Tidningen och Aftonbladet, och Aftontidningen lades ner samma år.
• 1958 slog man samman socialdemokratiska Morgon-Tidningen med Stockholms-Tidningen. Den senare upphörde 1966.
• 1976 bytte LO:s tidskrift Fackföreningsrörelsen namn till LO-tidningen Fackföreningsrörelsen.
• 1978 ledde en omorganisation till att begreppet FCO ändrades till LO-distrikt och LO-sektion.
• 1991 förenklades LO:s veckotidning LO-tidningen Fackföreningsrörelsen namnet till LO-Tidningen.
• 2012 bytte LO-Tidningen namn till Arbetet.^[5]

Sedan grundandet har LO haft nära band till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP, Socialdemokraterna). De båda organisationerna kallas ofta "de två benen i arbetarrörelsen", där partiet är det politiska benet och LO det fackliga. Vid årsskiftet 1990/1991 försvann möjligheten för organisationer inom LO att kollektivansluta sina medlemmar till SAP. LO stödjer dock fortfarande SAP ekonomiskt genom att årligen skänka 6 miljoner kronor,^[6] motsvarande fyra kronor per medlem.^[7] LO har till exempel bedrivit kampanjer för att värva medlemmar till Socialdemokraterna och det samlade ekonomiska stödet är därför svårt att beräkna. Tidigare riksdagsledamoten Carl B. Hamilton (Folkpartiet liberalerna) hävdade år 2004 att det ekonomiska stödet totalt uppgick till 516 miljoner, varav 436 miljoner bestod i arbetsinsatser.^[8] Hamiltons beräkningar har ifrågasatts av arbetarrörelsen.^{[källa behövs]}

LO beslutade 2008 att förtroendeuppdrag för LO inte är förenligt med medlemskap i Sverigedemokraterna.^[9]

Ordförande sedan 2020 är Susanna Gideonsson som i egenskap av LO:s ordförande även har en plats i SAP:s verkställande utskott.

Antal medlemmar i närtid

Antalet medlemmar i LO-förbunden var den 31 december 2006 totalt 1,8 miljoner personer. I december 2008 var antalet 1,6 miljoner personer (inklusive pensionärer),^[10] det vill säga en minskning med 200 000 personer på två år. Den huvudsakliga orsaken var alliansregeringens kraftiga höjning av a-kasseavgifterna den 1 januari 2007. Antalet har under en rad år visat en nedåtgående trend och anslutningsgraden för arbetare låg 2019 på 60 procent.^[11] Mellan 2018 och 2019 planade nedgången i arbetarnas organisationsgrad ut; den var båda åren 60 procent.^[12] För tjänstemän var organisationsgraden samma år 72 procent och för anställda i genomsnitt 68 procent. Efter att organisationsgraden för arbetare och tjänstemän ökat under pandemiåren 2020 och 2021 sjönk den under inflationsåret 2022 (då reallönerna sjönk) till 59 procent bland arbetare, 73 procent bland tjänstemän och 69 procent i genomsnitt för alla anställda.^[13] Detta är i ett internationellt perspektiv mycket högt.

Vid slutet av 2019 var totala antalet LO-medlemmar drygt 1,4 miljoner, varav drygt 1,2 miljoner yrkesaktiva.^[3]

Innehav

LO ägde tidigare 50,1 procent av aktierna i Aftonbladet (från 2 maj 1996) och kontrollerade därmed även tidningens politiska inriktning. Den 15 juni 2009 meddelades att den norska mediekoncernen Schibsted, som tidigare ägt 49,9 procent av aktierna, köpte ytterligare 41 procent av aktierna i Aftonbladet. LO behöll 9 procent av aktierna samt rätten att inlägga veto mot styrelsebeslut om vem som ska vara chefredaktör för ledar-, debatt- och kulturavdelningarna i tidningen.^[14][15]

För att kunna hålla det fackliga löftet, att aldrig arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det medlemmarna lovat varandra, talar LO om de fem värnen mot marknadskrafterna, vilka är följande.^[16][17][18]

• Full sysselsättning
• Aktiv arbetsmarknadspolitik
• Hög arbetslöshetskassa
• Starkt anställningsskydd
• Rikstäckande kollektivavtal

Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU är också LO:s ungdomsförbund. Intimt samarbete med kurs och kampanjer finns. LO har också en plats i SSU:s förbundsstyrelse.

Utöver SSU driver LO initiativet LO Ung, och vissa medlemsfack har egen ungdomsorganisation så som Unga Byggare.

Dessa personer har varit förbundsordförande sedan bildandet 1898:^[19][20]

Under många decennier kritiserades LO från högerhåll för att vissa förbundsavdelningar kollektivanslöt sina medlemmar till Socialdemokraterna. LO upphörde 1991 med kollektivanslutningen. Detta gjorde att Socialdemokraternas medlemsantal minskade kraftigt. (Se avsnittet LO och S ovan.)

Tabellen nedan visar partival för LO-medlemmar i svenska riksdagsval enligt Sveriges Televisions vallokalsundersökning SVT/VALU. Siffrorna i tabellen är angivna som röstandel i procent.

• Arbetarrörelsen
• Arbetarrörelsen i Sverige
• Arbetarrörelsens förhandlingsorganisation
• Fagbevægelsens Hovedorganisation (FH)
• Finlands Fackförbunds Centralorganisation
• Landsorganisationen i Danmark
• Landsorganisationen i Norge
• Landsorganisationen på Island
• Nordens Fackliga Samorganisation
• Rehn–Meidner-modellen
• Rörelsen
• Solidarisk lönepolitik
• Svenska Typografförbundet

Noter

Tryckta källor

• Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. 1999. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 

• Casparsson, Ragnar (1966). LO: bakgrund, utveckling, verksamhet. Prisma, 99-0330598-2. Stockholm: Prisma. Libris 421220 
• Casparsson, Ragnar (1951). LO under fem årtionden. 1, 1898-1923. Stockholm: Tiden. Libris 487037 
• Casparsson, Ragnar (1951). LO under fem årtionden. 2, 1924-1948. Stockholm: Tiden. Libris 487038 
• Hadenius, Axel (1976). Facklig organisationsutveckling: en studie av Landsorganisationen i Sverige. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 0346-7538 ; 75 Fackföreningsundersökningen, 99-0125544-9 ; 3 ([Ny, korr. uppl.]). Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7233890. ISBN 91-29-48031-0 
• Hansson, Sigfrid (1923). Minnesskrift: Landsorganisationens första kvartsekel 1898-1923. Stockholm: Tiden. Libris 487870 
• Johansson, Sofia; Åström, Anna (2005). LO och kampen om den svenska modellen. Linköping: Univ. Libris 10058678. http://www.diva-portal.org/liu/undergraduate/abstract.xsql?dbid=2972 
• Kjellberg, Anders (1998) "Inga Hellberg: Det fackliga förtroendet. En studie av ombudsmän och experter 1950-1991", Recension i Arbetsmarknad & Arbetsliv nr 2 1998, sid 153–158
• Kjellberg, Anders (2002) "Ett nytt fackligt landskap - i Sverige och utomlands", Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia nr 86-87 2002, sid 44-96
• Kjellberg, Anders (2009) "Det fackliga medlemsraset i Sverige under 2007 och 2008", Arbetsmarknad & Arbetsliv årgång 15, nr 2 2009, sid 11-28
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2020). Lund: Department of Sociology, Lund University.
• Kjellberg, Anders (2020) Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2020:1
• Kjellberg, Anders (2020) Den svenska modellen i en oviss tid. Fack, arbetsgivare och kollektivavtal på en föränderlig arbetsmarknad – Statistik och analyser: facklig medlemsutveckling, organisationsgrad och kollektivavtalstäckning 2000-2029". Stockholm: Arena Idé 2020. ISBN 978-91-985542-5-0
• Kjellberg, Anders (2021) Den svenska modellen 2020: pandemi och nytt huvudavtal. Stockholm: Arena Idé. ISBN 978-91-985543-0-4
• Kjellberg, Anders (2021) Vad är facklig styrka? Arbetsplatsfacket centralt i den svenska partsmodellen. Stockholm: Futurion 2021:1. ISBN 978-91-985556-3-9
• Lindbom, Tage (1938). Den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigare historia 1872-1900. Landsorganisationens skriftserie, 99-0937270-3 ; 49. Stockholm: Tiden. Libris 8075342. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-72276 
• Steg för steg, 1945-1973: en krönika i text och bild om den svenska fackföreningsrörelsens utveckling under efterkrigstiden. Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. 1973. Libris 7406349. ISBN 91-518-0705-X 
• Åsard, Erik (1978). LO och löntagarfondsfrågan: en studie i facklig och politisk strategi. Stockholm: Rabèn & Sjögren. Libris 11987966 
• 100 år med LO. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. 1998. Libris 2785838. ISBN 91-566-1502-7 

• Wikiquote har citat av eller om Landsorganisationen i Sverige.

  Citat
• Officiell webbplats