Storbritanniens regering

Storbritanniens regering består av cirka 100 personer som vanligtvis alla är ledamöter av parlamentet. En mindre del av dessa ingår i kabinettet.^[1]

Regeringen leds av premiärministern som utses av monarken och som av sedvana är ledaren för majoriteten i underhuset. Övriga ministrar, alltså cirka ett hundratal, utses av monarken på förslag av premiärministern. Vilka av dessa som får ingå i kabinettet bestämmer premiärministern, men vissa viktiga ministrar har alltmer under 1900-talet blivit självskrivna medlemmar i kabinettet. Flertalet av alla ministrarna har säte i underhuset, men några återfinns också i överhuset. Alla dessa är såväl individuellt som kollektivt ansvariga inför underhuset.^[1]

Kabinettsmedlemmarna är i huvudsak departementschefer för ministerial departments "ministeriella departement", som leds av ministrar som ofta men inte alltid ingår i kabinettet. Utöver kabinettsmedlemmarna ingår i Storbritanniens regering även departementschefer för non-ministerial departments "icke-ministeriella departement", som inte är lika politiskt viktiga ministerier, såsom motsvarigheten till svenska Tullverket (Her Majesty's Revenue and Customs), liksom de högsta åklagarnas kontor etc. De kan i viss mån jämföras med generaldirektörer i Sverige. I ministeriernas ansvar ingår ofta underordnade myndigheter, som kallas executive agencies. Även biträdande departementschefer som benämns Minister of State, understatssekreterare (Parliamentary Under-Secretary of State) och kronjurister såsom Attorney General ingår i regeringen.^[1]

Det kan även utses en biträdande premiärminister (Deputy Prime Minister), ofta benämnd First Secretary of State och som är kabinettsmedlem. I David Camerons första regering besattes dessa två poster av två olika personer, men så har det inte varit varken före eller efter den regeringen.

Kabinettet

Regeringens inre kärna kallas kabinettet (Cabinet of the United Kingdom), och motsvaras i Sverige av regeringen. Kabinettet utgör samtidigt ett utskott inom monarkens officiella råd, Privy Council (kronrådet), inom vilket formellt monarkens beslut fattas. Om de utsedda kabinettsmedlemmarna inte redan är medlemmar där utnämns de samtidigt till det, det vill säga till privy councillors.^[1]

Kabinettet, där ordet kabinett betyder litet rum, utvecklades som en mer lätthanterlig del (ett utskott) och privat konferens inom detta råd och bland statsförvaltningens myndighetschefer, som båda består av hundratals personer. Vilka av alla ministrarna och myndighetscheferna i förvaltningen som fick delta där bestämdes enbart av premiärministern och inte formellt av monarken, eftersom det var premiärministerns privata konferens och inte ett officiellt organ.^[1] Under tidigt 1900-tal kunde kabinettets storlek variera mellan som lägst 8 personer till som högst 23 personer.^[2]

Kabinettet och premiärministern nämndes officiellt inte i lagstiftningen förrän år 1937^[1] genom Ministers of the Crown Act 1937, då regeringens och oppositionens (skuggregeringens) löner med mera lagreglerades. Premiärministern benämndes dessförinnan officiellt enbart som förste skattkammarlord, men i dagligt tal kallades regeringschefen premiärminister ända sedan 1700-talet.

Kabinettet består idag av cirka 22 personer och sammanträder i premiärministerns tjänstebostad och kontor på 10 Downing Street i London varje vecka. Förutom premiärministern ingår de viktigaste departementscheferna^[1] som numera i princip alltid innehar ministertiteln Secretary of State (förutom finansministern som benämns Chancellor of the Exchequer) och ytterligare några politiska ämbetsmän, till exempel över- och underhusledarna.

Även justitieministern har sedan Tony Blairs regering en sådan ministertitel (Secretary of State for Justice). Denne minister är samtidigt lordkansler, vilket tidigare var justitieministerns enda ministertitel.

• Kronrådet (Privy Council)

Noter

Litteratur

• Nordisk Familjebok, fjärde upplagan, band 20. Förlagshuset Norden AB. 1955 .
• Nordisk familjebok, 1904–1926, spalterna 162–163.