Torsten Hammarén
Carl Torsten Hammarén, född 7 maj 1884 i Stockholm, död 24 februari 1962 i Göteborg, var en svensk teaterchef, regissör och skådespelare.
Torsten Hammarén | |
Torsten Hammarén 1910 | |
Född | Carl Torsten Hammarén 7 maj 1884 Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 24 februari 1962 (77 år) Göteborg, Sverige |
Aktiva år | 1907–1955 |
Maka | Anna Joelsson |
Barn | Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén |
IMDb SFDb |
Biografi
Torsten Hammarén var son till grosshandlaren i Stockholm Carl Johan Emil Hammarén och Alfhild Anna Mathilda Hammarén, född Stjernberg. Han var från 24 december 1911 gift med skådespelaren Anna Joelsson. De fick tre barn: Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén. Torsten Hammarén avlade studentexamen 1904 och studerade därefter för Signe Hebbe och Hedvig Winterhjelm. Åren 1907–1908 var han anställd vid Dramatiska teatern, 1908–1910 i landsorten samt 1910–1912 vid Intima teatern.[1]
Hammarén var verksam både som karaktärsskådespelare och farsaktör vid Svenska teatern i Stockholm 1912–1922. Han blev därpå chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926, vidare chef för Lorensbergsteatern i Göteborg 1926–1934, varpå han blev Göteborgs stadsteaters chef från att teatern invigdes 1934 fram till 1950. Som teaterchef var Hammarén också verksam som regissör och skådespelare. Efter att han vid sin pension 1950 avgått som chef var han fortsatt anställd som regissör vid Göteborgs stadsteater till 1954.
Hammarén fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948.[2]
Hammaréns chefskap var den upplyste despotens. "Han var en ömsint tyrann som värnade om demokratin på alla ställen utom teatern." (Erland Josephson). Med skärpa och knivskarpa repliker värjde han sig mot all inblandning i konstnärliga frågor. "Det är för djävligt med skådespelare. När de supit på sig ett ansikte, tappar de minnet" är ett av de mest citerade av hans många drastiska yttranden om skådespelarkåren och teaterns värld. Hans som regissör omvittnat metodiska och synnerligen utförliga personinstruktion kom att forma Ingmar Bergman, som i självbiografin Laterna Magica beskriver honom "som den fadersfigur jag saknat sedan Gud övergivit mig".
Hammaréns repertoarval under 1930- och 1940-talen präglades av en ideologiskt medveten, tydligt antifascistisk hållning. Många menar att Göteborgs stadsteater var den ledande teatern i landet under andra världskriget. Utöver den vid tiden djärva politisk hållningen visade teatern också vakenhet för experimenterande strömningar inom dramatiken. Som den första teatern i landet öppnade Göteborgs stadsteater 1937 en studioscen för den mer intima och experimentella dramatiken.
Som filmskådespelare märks Hammaréns insatser i Mauritz Stillers filmer Erotikon och Gösta Berlings saga. I den senare spelar han rollen som greve Henrik Dohna mot Greta Garbo.
Torsten Hammarén har porträtterats av målaren Gustaf Carlström och skulptören Sten Teodorsson. Porträtten finns att se på Göteborgs stadsteater.
Filmografi
- 1946 – Sveriges port mot väster
Teater
Roller (ej komplett)
Regi (ej komplett)
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Uno ”Myggan” Ericson Ericson Uno, red (1984). Torsten Hammarén: teaterchef 1926-1950. Göteborgs stadsteaters skriftserie, 0282-2989 ; 2. Göteborg: Göteborgs stadsteater. Libris 8207826
- Claes Hoogland: C Torsten Hammarén i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
- Erland Josephson: Sanningslekar 1990
- Ingmar Bergman: Laterna Magica 1987
- Lars-Levi Laestadius: Torsten Hammarén och hans tid 1976
- Nationalencyklopedin
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Torsten Hammarén.
Företrädare: Rudolf Wendbladh | Chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926 | Efterträdare: Gösta Cederlund |
Företrädare: Knut Ström Lorensbergsteatern | Chef för Lorensbergsteatern/Göteborgs stadsteater 1926–1934/1934–1950 | Efterträdare: Stig Torsslow Göteborgs stadsteater |