Övergångsmetall
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Övergångsmetaller eller övergångselement (även transitionsmetaller respektive transitionselement) är grundämnena i periodiska systemets mellersta del. Hittills känner man till 64 övergångselement, och alla är metaller.[1]
Från vänster koboltnitrat Co(NO3)2, kaliumdikromat K2Cr2O7, kaliumkromat K2CrO4, nickelklorid NiCl2, kopparsulfat CuSO4, kaliumpermanganat KMnO4.
Beskrivning
Två något olika avgränsningar finns, en där grupp 3 till grupp 12 ingår, och en där grupp 3 till grupp 11 ingår. Den tidigare motsvarar d-blocket och f-blocket. Den senare definitionen används av IUPAC och motsvarar de element som bildar minst en jon med delvis fyllt underskal av d-elektroner. Grundämnena i grupp 12, zink, kadmium och kvicksilver, har fyllda d-elektrondelskal både i atom- och jonform och därmed egenskaper som delvis skiljer sig från de andra grundämnena i d-blocket. Det syntetiska grundämnet copernicium tillhör samma grupp och har troligtvis liknande egenskaper, men det har framställts i så små mängder och har så kort halveringstid att dessa inte har kunnat bestämmas i någon högre grad.
Grundämnena i f-blocket, lantanoider och aktinoider, kallas inre övergångselement. I dessa är det yttersta d-underskalet delvis fyllt, och det yttersta f-underskalet fylls stegvis när man rör sig åt höger i periodiska systemet. I de andra övergångselementen fylls det yttersta d-underskalet stegvis när man rör sig åt höger.
Övergångsmetaller bildar lätt komplex, och dessa har ofta kraftigt färgade föreningar.[2]
Övergångsmetallernas kemiska tecken och atomnummer
| Grupp | Period 4 | Period 5 | Period 6 | Period 7 |
|---|---|---|---|---|
| 3 | Sc 21 | Y 39 | La 57 | Ac 89 |
| Ce 58 | Th 90 | |||
| Pr 59 | Pa 91 | |||
| Nd 60 | U 92 | |||
| Pm 61 | Np 93 | |||
| Sm 62 | Pu 94 | |||
| Eu 63 | Am 95 | |||
| Gd 64 | Cm 96 | |||
| Tb 65 | Bk 97 | |||
| Dy 66 | Cf 98 | |||
| Ho 67 | Es 99 | |||
| Er 68 | Fm 100 | |||
| Tm 69 | Md 101 | |||
| Yb 70 | No 102 | |||
| Lu 71 | Lr 103 | |||
| 4 | Ti 22 | Zr 40 | Hf 72 | Rf 104 |
| 5 | V 23 | Nb 41 | Ta 73 | Db 105 |
| 6 | Cr 24 | Mo 42 | W 74 | Sg 106 |
| 7 | Mn 25 | Tc 43 | Re 75 | Bh 107 |
| 8 | Fe 26 | Ru 44 | Os 76 | Hs 108 |
| 9 | Co 27 | Rh 45 | Ir 77 | Mt 109 |
| 10 | Ni 28 | Pd 46 | Pt 78 | Ds 110 |
| 11 | Cu 29 | Ag 47 | Au 79 | Rg 111 |
| 12 | Zn 30 | Cd 48 | Hg 80 | Cn 112 |
Referenser
Noter
Övriga källor
- Nationalencyklopedin 20. Bra Böcker. 1989. sid. 526. ISBN 91-7024-621-1
- Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 40. ISBN 91-34-50893-7