7 Iris

För andra betydelser, se Iris.

7 Iris var den sjunde asteroiden som upptäcktes. Den upptäcktes av den brittiske astronomen J. R. Hind den 13 augusti 1847 i London. Iris döptes efter regnbågsgudinnan i den grekiska mytologin.^[7]

7 Iris
Animation av Iris omloppsbana
Upptäckt[1]
Upptäckare	J. R. Hind
Upptäcktsplats	London
Upptäcktsdatum	13 augusti 1847
Beteckningar
MPC-beteckning	7 Iris
Alternativnamn	A847 PA
Uppkallad efter	Iris[2]
Småplanetskategori	Asteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium	2,936403984 AU 439 279 783 km
Perihelium	1,8361303 AU 274 681 190 km
Halv storaxel	2,386267155 AU 356 980 485 km
Excentricitet	0,23054285
Siderisk omloppstid	1 346,40905 d (3,69 år)
Medelomloppshastighet	19,261 km/s
Medelanomali	111,5356°
Inklination	5,523063°
Longitud för uppstigande nod	259,65081°
Periheliumargument	145,26278°
Fysikaliska data
Dimensioner	260×220×155[4] km 199,83[3] km
Massa	2,39±0,18×1019[5]kg
Medeldensitet	5,7[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod	7,1388[6] h
Polekliptisk latitud	15°[4]
Polekliptisk longitud	+25°[4]
Albedo	0,2766[3] geometriskt
Yttemperatur	Medel: ~171 Max: 175
Spektraltyp	S
Skenbar magnitud	6,7-11,4
Absolut magnitud (H)	5,51

Ljuskurveanalyser visar att den är liksom 6 Hebe, kantig. Iris yta uppvisar skiftande albedo, kanske har den en stor ljus fläck på den norra hemisfären. Ytan är i allmänhet väldigt ljus och är troligtvis en blandning mellan nickel-järn metaller och magnesium.

Radarstudier från Arecibo-observatoriet antyder att ytan är jämn på decimeternivå men uppvisar ojämnheter när man kommer upp över meternivån. Det finns anledning att tro att det finns plana ytor på asteroiden.^[4]

Radarobservationer vid Arecibo-observatoriet visar att den ockulterade en stjärna den 26 maj 1995 och senare 25 juli 1997. Båda observationerna visar att Iris har en diameter på ca 200 km.