Kanjon

En kanjon (av engelska canyon, från spanska cañón ’ravin’, ’rör’^[1]) är en djup dalgång mellan höga klippväggar som av ett vattendrag karvats ur fast berggrund. Detta skiljer den från ravinen, där vattnet fört bort löst material i bildandet av dalgången.

En kanjon bildas genom att strömmande vatten, allt ifrån en flod till en å, eroderar berggrunden och bildar en dal där vattendraget sedan har sin bana. Nivåskillnaderna i en kanjon kan uppgå till hundratals meter.

Kanjoner är vanliga i västra Nordamerika, där berggrunden ofta består av sedimentära bergarter som är lätteroderade. I Sverige finns bland annat Abiskojåkkas kanjon, Evagraven (Evig- eller Evengraven) och Hällingsåfallets kanjon, Sveriges längsta kanjon.^[2]