Världsmästerskapet i fotboll 1962

1962 hade världsmästerskapet i fotboll återvänt till den sydamerikanska kontinenten, för första gången sedan 1950, då Brasilien var värdar. Årets värdar var Chile, enligt FIFAs beslut i Lissabon, i juni 1956. Turnering vanns av Brasilien, som tog titeln efter att ha vunnit över Tjeckoslovakien med 3–1^[1] i finalen.

Endast tre länder tävlade om att få hålla VM detta år – Västtyskland, Argentina och Chile. Chile vann den striden, trots att det andra större och bättre utrustade sydamerikanska landet var favoriter. De behöll samma format som i Sverige-VM 1958, då 16 lag deltog i huvudturneringen, och dessa sexton delades upp i fyralagsgrupper. De två bästa lagen i varje grupp gick vidare till kvartsfinalerna.

I maj 1960, när förberedelserna var på god väg, drabbades Chile av den kraftigaste jordbävningen som någonsin registrerats och som orsakade en stor skada på den nationella infrastrukturen. Carlos Dittborn, chefen för organisationskommittén, sade då "Because we don't have anything, we will do everything in our power to rebuild" (ungefär: "För att vi inte har någonting, så kommer vi att göra allt i vår makt för att återuppbygga"), vilket blev en inofficiell slogan för turneringen. Arenorna och övrig infrastruktur byggdes upp rekordsnabbt och turneringen kunde genomföras utan någon som helst fördröjning. Carlos Dittborn själv fick dock inte uppleva turneringen, då han avled en månad före dess start. Matcharenan i Arica kallades upp efter honom i hans ära – och arenan bär fortfarande hans namn.

För andra gången sedan 1950 spelades slutspelet i Sydamerika, och Brasilien kunde alltså försvara den första VM-titeln från 1958.

Turneringen präglades av mycket defensiv taktik, som också emellanåt beskylldes för att medvetet gå ut på att skada motståndaren, vilket i efterhand givit turneringen namnet "Det glömda världsmästerskapet". Den giftiga atmosfären kulminerade i matchen mellan Chile och Italien (2–0); känd som "Slaget om Santiago". Även om endast två spelare visades ut (båda italienare) av matchens domare Ken Aston, så försökte båda lagen skada motståndarna upprepade gånger, och det italienska laget behövde polisskydd för att säkert kunna lämna arenan.

Få lag och spelare levde upp till sina förväntningar och rykten under turneringen och Brasiliens Pelé, hjälten från 1958, blev skadad redan i den första gruppspelsmatchen mot Tjeckoslovakien. I hans frånvaro steg dock landsmannen Garrincha fram med fyra gjorda mål och ett i övrigt övertygande spel som lyfte fram honom som mästerskapets största stjärna. Sovjetunionens målvakt Lev Jasjin, världens bäste vid tiden, var i dålig form och kunde inte hindra att laget åkte ut i kvartsfinalen mot Chile (1–2). Ingen av stjärnorna från de dåvarande europeiska storklubbarna (Real Madrid, FC Barcelona, AC Milan och Benfica) lämnade heller något avtryck i turneringen. De enda ljuspunkterna i en annars mörk och tråkig turnering var Brasiliens unga stjärnskott Amarildo (ersättare för Pelé) och Garrincha, och hjältedåden Tjeckoslovakiens målvakt Viliam Schrojf i matcherna mot Ungern och Jugoslavien stått för. Nämnas bör också den inspirerande insatsen av värdnationen Chile som oväntat kom trea i turneringen och knep bronsmedaljen med ett relativt okänt lag. Detta genom utmärkt lagkänsla och med domarna på sin sida; det senare ett fenomen som setts fler än en gång i VM-historien.

I gruppspelsomgången vann Brasilien sin grupp före Tjeckoslovakien, Mexiko och Spanien. Sovjetunionen och Jugoslavien tog sig vidare från gruppen med Uruguay och Colombia. Ungern, tillsammans med England gick också till kvartsfinal medan Argentina och Bulgarien åkte hem. England och Argentina hade dock slutat på samma poäng och engelsmännen hade enbart tack vare bättre målskillnad gått vidare - en regel man nu för första gången tillämpade i en VM-turnering. Schweiz förlorade samtliga matcher, vilket tog Västtyskland och Chile vidare ur gruppen före Italien.

Överraskande nog så vann Chile kvartsfinalen över Sovjetunionen med 2–1 och gick vidare till semifinal där de, efter en briljant insats av den oförutsägbare dribblern Garrincha, som inkluderat två mål i 3–1-vinsten över England, fick möta Brasilien. 1–0-vinster för Jugoslavien och Tjeckoslovakien mot Västtyskland respektive Ungern gjorde så att de två slaviska staterna ställdes mot varandra i de andra semifinalen.

Knappt 6000 personer såg sedan Tjeckoslovakien vinna över Jugoslavien med 3–1, medan cirka 76600 bevittnade Brasiliens vinst över värdarna Chile med 4–2. Denna match såg två röda kort: Garrincha för Brasilien, och Landa för Chile. Chile tog sedan en tredjeplats efter att ha vunnit med 1–0, målet gjordes av Rojas i den 90:e minuten. Rojas, som dessförinnan också gjort mål i de båda nyckelmatcherna Chile-Sovjetunionen och Chile-Jugoslavien.

Det var på Estadio Nacional de Chile som finalen spelades, och redan efter 15 minuter fick Brasilien se sig själva ligga under med ett mål efter att Scherers långboll nått Masopust: 1–0 Tjeckoslovakien. Men, precis som VM fyra år tidigare, så slog Brasilien tillbaka och kvitterade två minuter senare genom Amarildo, efter ett misstag av den tjeckoslovakiske målvakten. Brasilien nöjde sig inte, och efter att Zito och Vavá gjort mål halvvägs in i andra halvlek kom inte tjeckoslovakerna tillbaka. Brasilien vann matchen med 3–1 och lyckades därmed försvara sin titel från 1958 - trots avsaknaden av Pelé.

Grupp 1

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Sovjetunionen	3	2	1	0	8	5	+3	5
2	Jugoslavien	3	2	0	1	8	3	+5	4
3	Uruguay	3	1	0	2	4	6	−2	2
4	Colombia	3	0	1	2	5	11	−6	1

1	30 maj	Uruguay	2 – 1	Colombia	Estadio Carlos Dittborn
15:00		Sasía  56′ Cubilla  75′	(0 – 1) Rapport	Zuluaga  19′ (str.)	Arica Publik: 7 908 Domare: Andor Dorogi (Ungern)

5	31 maj	Sovjetunionen	2 – 0	Jugoslavien	Estadio Carlos Dittborn
15:00		Ivanov  51′ Ponedelnik  83′	(0 – 0) Rapport		Arica Publik: 15 000 Domare: Albert Dusch (Västtyskland)

9	2 juni	Jugoslavien	3 – 1	Uruguay	Estadio Carlos Dittborn
15:00		Skoblar  25′ (str.) Galić  29′ Jerković  49′	(2 – 1) Rapport	Cabrera  19′	Arica Publik: 8 829 Domare: Karol Galba (Tjeckoslovakien)

13	3 juni	Sovjetunionen	4 – 4	Colombia	Estadio Carlos Dittborn
15:00		Ivanov  8′, 11′ Chislenko  10′ Ponedelnik  56′	(3 – 1) Rapport	Aceros  21′ Coll  68′ Rada  72′ Klinger  86′	Arica Publik: 8 040 Domare: João Etzel Filho (Brasilien)

17	6 juni	Sovjetunionen	2 – 1	Uruguay	Estadio Carlos Dittborn
15:00		Mamykin  38′ Ivanov  89′	(1 – 0) Rapport	Sasía  54′	Arica Publik: 9 973 Domare: Cesare Jonni (Italien)

21	7 juni	Jugoslavien	5 – 0	Colombia	Estadio Carlos Dittborn
15:00		Galić  20′, 61′ Jerković  25′, 87′ Melić  82′	(2 – 0) Rapport		Arica Publik: 7 167 Domare: Carlos Robles (Chile)

Grupp 2

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Västtyskland	3	2	1	0	4	1	+3	5
2	Chile	3	2	0	1	5	3	+2	4
3	Italien	3	1	1	1	3	2	+1	3
4	Schweiz	3	0	0	3	2	8	−6	0

2	30 maj	Chile	3 – 1	Schweiz	Estadio Nacional
15:00		L. Sánchez  44′, 55′ Ramírez  51′	(1 – 1) Rapport	Wüthrich  6′	Santiago Publik: 65 000 Domare: Ken Aston (England)

6	31 maj	Västtyskland	0 – 0	Italien	Estadio Nacional
15:00			Rapport		Santiago Publik: 65 440 Domare: Robert Holley Davidson (Skottland)

10	2 juni	Chile	2 – 0	Italien	Estadio Nacional
15:00		Ramírez  73′ Toro  87′	(0 – 0) Rapport		Santiago Publik: 66 057 Domare: Ken Aston (England)

14	3 juni	Västtyskland	2 – 1	Schweiz	Estadio Nacional
15:00		Brülls  45′ Seeler  59′	(1 – 0) Rapport	Schneiter  73′	Santiago Publik: 64 922 Domare: Leo Horn (Nederländerna)

18	6 juni	Västtyskland	2 – 0	Chile	Estadio Nacional
15:00		Szymaniak  21′ (str.) Seeler  82′	(1 – 0) Rapport		Santiago Publik: 67 224 Domare: Robert Holley Davidson (Skottland)

22	7 juni	Italien	3 – 0	Schweiz	Estadio Nacional
15:00		Mora  1′ Bulgarelli  65′, 67′	(1 – 0) Rapport		Santiago Publik: 59 828 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

Grupp 3

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Brasilien	3	2	1	0	4	1	+3	5
2	Tjeckoslovakien	3	1	1	1	2	3	−1	3
3	Mexiko	3	1	0	2	3	4	−1	2
4	Spanien	3	1	0	2	2	3	−1	2

3	30 maj	Brasilien	2 – 0	Mexiko	Estadio Sausalito
15:00		Zagallo  56′ Pelé  73′	(0 – 0) Rapport		Viña del Mar Publik: 10 484 Domare: Gottfried Dienst (Schweiz)

7	31 maj	Tjeckoslovakien	1 – 0	Spanien	Estadio Sausalito
15:00		Štibrányi  80′	(0 – 0) Rapport		Viña del Mar Publik: 12 700 Domare: Carl Erich Steiner (Österrike)

11	2 juni	Brasilien	0 – 0	Tjeckoslovakien	Estadio Sausalito
15:00			Rapport		Viña del Mar Publik: 14 903 Domare: Pierre Schwinte (Frankrike)

15	3 juni	Spanien	1 – 0	Mexiko	Estadio Sausalito
15:00		Peiró  90′	(0 – 0) Rapport		Viña del Mar Publik: 11 875 Domare: Branko Tesanić (Jugoslavien)

19	6 juni	Brasilien	2 – 1	Spanien	Estadio Sausalito
15:00		Amarildo  72′, 86′	(0 – 1) Rapport	Adelardo  35′	Viña del Mar Publik: 18 715 Domare: Sergio Bustamante (Chile)

23	7 juni	Mexiko	3 – 1	Tjeckoslovakien	Estadio Sausalito
15:00		Díaz  12′ Del Águila  29′ Hernández  90′ (str.)	(2 – 1) Rapport	Mašek  1′	Viña del Mar Publik: 10 648 Domare: Gottfried Dienst (Schweiz)

Grupp 4

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Ungern	3	2	1	0	8	2	+6	5
2	England	3	1	1	1	4	3	+1	3
3	Argentina	3	1	1	1	2	3	−1	3
4	Bulgarien	3	0	1	2	1	7	−6	1

4	30 maj	Argentina	1 – 0	Bulgarien	Estadio El Teniente
15:00		Facundo  4′	(1 – 0) Rapport		Rancagua Publik: 7 134 Domare: Juan Gardeazábal Garay (Spanien)

8	31 maj	Ungern	2 – 1	England	Estadio El Teniente
15:00		Tichy  17′ Albert  71′	(1 – 0) Rapport	Flowers  60′ (str.)	Rancagua Publik: 7 938 Domare: Leo Horn (Nederländerna)

12	2 juni	England	3 – 1	Argentina	Estadio El Teniente
15:00		Flowers  17′ (str.) Charlton  42′ Greaves  67′	(2 – 0) Rapport	Sanfilippo  81′	Rancagua Publik: 9 794 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

16	3 juni	Ungern	6 – 1	Bulgarien	Estadio El Teniente
15:00		Albert  1′, 6′, 53′ Tichy  8′, 70′ Solymosi  12′	(4 – 0) Rapport	Sokolov  64′	Rancagua Publik: 7 442 Domare: Juan Gardeazábal Garay (Spanien)

20	6 juni	Ungern	0 – 0	Argentina	Estadio El Teniente
15:00			Rapport		Rancagua Publik: 7 945 Domare: Arturo Yamasaki Maldonado (Peru)

24	7 juni	England	0 – 0	Bulgarien	Estadio El Teniente
15:00			Rapport		Rancagua Publik: 5 700 Domare: Antoine Blavier (Belgien)

Slutspelsträd

	Kvartsfinaler				Semifinaler				Final v • r
	10 juni – Viña del Mar
	Brasilien	3
					13 juni – Santiago
	England	1
					Brasilien	4
	10 juni – Arica
					Chile	2
	Chile	2
									17 juni – Santiago
	Sovjetunionen	1
									Brasilien	3
	10 juni – Rancagua
									Tjeckoslovakien	1
	Tjeckoslovakien	1
					13 juni – Viña del Mar
	Ungern	0
					Tjeckoslovakien	3
	10 juni – Santiago
					Jugoslavien	1			Bronsmatch
	Jugoslavien	1
									16 juni – Santiago
	Västtyskland	0
									Chile	1
									Jugoslavien	0

Kvartsfinaler

25	10 juni	Chile	2 – 1	Sovjetunionen	Estadio Carlos Dittborn
14:30		Sánchez  11′ Rojas  29′	(2 – 1) Rapport	Chislenko  26′	Arica Publik: 17 268 Domare: Leo Horn (Nederländerna)

26	10 juni	Jugoslavien	1 – 0	Västtyskland	Estadio Nacional
14:30		Radaković  85′	(0 – 0) Rapport		Santiago Publik: 63 324 Domare: Arturo Yamasaki Maldonado (Peru)

27	10 juni	Brasilien	3 – 1	England	Estadio Sausalito
14:30		Garrincha  31′, 59′ Vavá  53′	(1 – 1) Rapport	Hitchens  38′	Viña del Mar Publik: 17 736 Domare: Pierre Schwinte (Frankrike)

28	10 juni	Tjeckoslovakien	1 – 0	Ungern	Estadio El Teniente
14:30		Scherer  13′	(1 – 0) Rapport		Rancagua Publik: 11 690 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

Semifinaler

29	13 juni	Brasilien	4 – 2	Chile	Estadio Nacional
14:30		Garrincha  9′, 32′ Vavá  47′, 78′	(2 – 1) Rapport	Toro  42′ Sánchez  61′ (str.)	Santiago Publik: 76 500 Domare: Arturo Yamasaki Maldonado (Peru)

30	13 juni	Tjeckoslovakien	3 – 1	Jugoslavien	Estadio Sausalito
14:30		Kadraba  48′ Scherer  80′, 84′ (str.)	(0 – 0) Rapport	Jerković  69′	Viña del Mar Publik: 5 890 Domare: Gottfried Dienst (Schweiz)

Bronsmatch

31	16 juni	Chile	1 – 0	Jugoslavien	Estadio Nacional
14:30		Rojas  90′	(0 – 0) Rapport		Santiago Publik: 67 000 Domare: Juan Gardeazábal Garay (Spanien)

Final

32	17 juni	Brasilien	3 – 1	Tjeckoslovakien	Estadio Nacional
14:30		Amarildo  17′ Zito  69′ Vavá  78′	(1 – 1) Rapport	Masopust  15′	Santiago Publik: 68 679 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

• Brasilien: Garrincha, Didí, Djalma Santos, Vavá
• Tjeckoslovakien: Josef Masopust, Viliam Schrojf
• Chile: Jorge Toro, Leonel Sánchez, Eladio Rojas
• Jugoslavien: Drazen Jerkovic, Dragoslav Sekularac
• England: Bobby Charlton
• Sovjetunionen: Lev Jasjin
• Ungern: Flórián Albert
• Västtyskland: Uwe Seeler
• Spanien: Luis Suárez

• Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i fotboll 1962.
  Bilder & media
• FIFA:s sida om fotbolls-VM 1962
• ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/62f.html. Läst 18 juni 2011. 
• ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/62full.html. Läst 18 juni 2011.