Violett

	Violett som HTML-färg (X11)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn	DarkViolet
HEX	#9400D3
RGBB (R, G, B)	(148, 0, 211)
CMYKH (C, M, Y, K)	(29,9, 100, 0, 17,3)
HSV (H, S, V)	(282,1°, 100 %, 41,4 %)
	B: Normaliserat till [0–255] (byte); H: Normaliserat till [0–100] (hundra)

Violett är den av de traditionella sju spektralfärgerna som har den kortaste våglängden. Namnet kommer sannolikt från färgen hos violer. I dagligt tal används idag färgordet lila som ungefär synonymt med violett,^[1] och tendensen är att ordet violett blir allt ovanligare.^[2]

Violett i färgspektrum

Ett sätt att dela upp färgspektrum


	Färg	Våglängd ^[3] (nm)	Frekvens (THz)
	Röd	625–740	480–405
	Orange	590–625	508–480
	Gul	565–590	531–508
	Grön	520–565	577–531
	Cyan *	500–520	600–577
	Blå *	435–500	690–600
	Violett	380–435	789–690

*	Newtons sjudelade spektrum inkluderade ”blått” och ”indigo”, som kan ha motsvarat ”cyan” respektive ”blått” i tabellen.^[4]

Våglängdsangivelserna för olika färgområden i spektrum varierar mellan olika källor, ett exempel visas i boxen härintill. I normala fall är det dock en blandning av olika våglängder som får oss att se en färg.^[5] Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än hos violett kallas ultraviolett och ger inte upphov till synintryck. Gränsen mellan violett och ultraviolett anges i olika källor till mellan 380 och 425 nanometer.^[6] Rödvioletta färger ("purpurområdet") finns inte med i färgspektrum och kan alltså inte åstadkommas genom någon enskild strålningsvåglängd (monokromatiskt ljus).^[5]

Etymologi

Under medeltiden kallade man violetta färger för bruna.^[7] Det lever kvar i namn som till exempel brunkulla och brunört.

Historik och användning

Violett tillhör de tidigaste färger som användes av människan, och har återfunnits i forntida fyndplatser som grottorna i Altamira. ^[8]

I det forntida Egypten tillverkades violett färg av en blandning av saften från Mullbärssläktets löv med gröna druvor. I det antika Romerska riket var purpur (eller violett) färgen för kejsare, rött soldaters färg, vitt prästerskapets, och svart den färg som bars av hantverkare och konstnärer.^[9]

Under medeltiden associerades violett fortsatt med kungligheter, men blev nu även kyrkans färg. Från 1100-talet avbildades jungfru Maria i medeltidens Europa i blå mantel, som ibland blev violett eller lila, och färgen blev sedan associerad med kyrkan. Violett och olika nyanser av lila användes för olika typer av präster inom Katolska kyrkan, och sedan även i professorers kåpor, då de designade sina ämbetsdräkter efter prästerskapets.

De mest populära (och helt könsneutrala) färgerna under 1300-talet var rött, brunt (violett) och blått: ju klarare och intensiv färg, dess mer exklusiv var den, medan blekare och mer urvattnade nyanser var billigare.^[10]

Flera protestantiska ideologer under reformationen, som Jean Calvin och Philip Melanchthon kritiserade de färggranna katolska kyrkorna och kritiserade rött, purpur och lila, som bars av det katolska prästerskapet, och i förlängningen även andra färgglada färger, som ett tecken på den katolska kyrkans lyx och därmed synd och mänsklig fåfänglighet, och förespråkade istället svart som en ödmjukt anspråkslös färg.^[11]

Violett tillhörde en av de få färger som användes utöver svart under renässansens så kallade spanska modeperiod 1550-1620, när svart i övrigt totalt dominerade modet. Det blev sedan en populär modefärg under 1600-talet. Den användes fortsatt under 1700-talets rokoko, utan att tillhöra de vanligaste färgerna.

När syntetiska färger uppfanns under 1800-talet blev violett, som tidigare hade varit en mycket dyrbar och därför sällsynt färg, billigare och mer tillgänglig, och färgen kom att bli en av de mest populära modefärgerna under viktoriansk tid. Violett ansågs vara en melankolisk och känslig färg, och dess symbolik uppskattades under romantikens era då sådana känslor idealiserades, och violett användes också till lättare sorgdräkt. Den så kallade malvafärgen blev berömd som en av de första syntetiska modefärgerna under 1850-talet.^[12]