Argon

grundämne
För ett släkte av fjärilar, se Argon (fjäril).

Argon är ett icke-metalliskt grundämne som har atomnummer 18 och kemiskt tecken Ar. Argon är den vanligaste ädelgasen och den finns i jordens atmosfär i en halt av cirka 0,93 %. Argon används ibland som förpackningsgas i livsmedel och har E-nummer E 938.

Argon
Nummer
18
Tecken
Ar
Grupp
18
Period
3
Block
p
Ne

Ar

Kr
KlorArgonKalium
[Ne] 3s2 3p6
18Ar

Violett i sitt plasmatillstånd
Violett i sitt plasmatillstånd
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa39,948(1)[1] u
UtseendeFärglös i gasform
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid 0 °C och 101,325 kPa1,784 g/L
– flytande, vid kokpunkten1,3954 g/cm3
AggregationstillståndGas
Smältpunkt83,81 K (−189,34 °C)
Kokpunkt87,302 K (−185,848 °C)
Trippelpunkt83,8058 K (−189,3442 °C)
68,89 kPa[2]
Kritisk punkt150,687 K (−122,463 °C)
4,863 MPa[2]
Molvolym22,56 × 10−6 /mol
Smältvärme1,18 kJ/mol
Ångbildningsvärme6,52[3] kJ/mol
Specifik värmekapacitet520 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet20,85[4] J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa)1101001 k10 k100 k
Te. (K)4753617187
Atomära egenskaper
Atomradie71 pm
Kovalent radie106 pm
van der Waalsradie188 pm
Elektronaffinitet0 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 1 520,6 kJ/mol
Andra: 2 665,8 kJ/mol
Tredje: 3 931 kJ/mol
Fjärde: 5 771 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ne] 3s2 3p6
e per skal2, 8, 8
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd0
Elektronegativitet
3,242 (Allenskalan)
Diverse
KristallstrukturKubisk ytcentrerad (fcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet319 m/s
Värmeledningsförmåga0,01772 W/(m × K)
MagnetismDiamagnetisk[5]
Magnetisk susceptibilitet−1,1 × 10−8[6]
Brytningsindex1,000281
Identifikation
CAS-nummer7440-37-1
Pubchem23968
RTECS-nummerCF2300000
Historia
NamnursprungFrån grekiska argos, ”på tomgång”.[7][8]
Upptäckt och första isolationLord Rayleigh och William Ramsay (1894)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Argonisotoper


NuklidNFt1/2STSE (MeV)SP


35Ar
{syn.}1,775 sβ+5,96535Cl
36Ar
0,337 %Stabil
37Ar
{syn.}35,04 dε0,81337Cl
38Ar
0,063 %Stabil
39Ar
Spår269 aβ0,56539K
40Ar
99,6035 %Stabil
41Ar
{syn.}109,61 minβ2,49241K
42Ar
Spår32,9 aβ0,642K


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
04 – Gasflaska
Gasflaska
H-fraserH280
P-fraserP403
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Användning

Ett argonfyllt glasrör lyser upp med hjälp av elektrisk ström och bildar förkortningen för argon.

Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancercellerna dör av den kraftiga nedkylningen. Även för att förbättra isolervärdet på fönster.

Förekomst

Argon är den vanligaste ädelgasen och jordens atmosfär består till 0,934 volymprocent av gasen.

GasProcent i atmosfären (volym)
Kväve78,084 %
Syre20,946 %
Argon0,934 %
Koldioxid0,035 %
Övrigtca 0,001 %

(Atmosfären består också av vattenånga, oftast mellan 1 och 4 %, som inte räknas med då mängden varierar stort, bland annat med temperatur och höjd.)

Framställning

Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.

Historia

Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.[9]

När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.

När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.

Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.[9]

Källor

Externa länkar