Sveriges statsminister är Sverigesregeringschef. Statsministern leder regeringen, vars statsråd utses av statsministern, samt är myndighetschef för Regeringskansliet. Sedan 1975 väljs statsministern av riksdagen på talmannens förslag, och det är talmannen som utfärdar förordnandet på riksdagens vägnar.
Ämbetet som Sveriges statsminister inrättades den 20 mars 1876.[1] Statsministern blev chef för regeringen. Fram till dess hade det funnits två statsministrar, en justitiestatsminister, som då statsministerposten infördes i stället blev justitieminister och en utrikesstatsminister som då i stället blev utrikesminister, men även om de två formellt var de främsta ministrarna hade ingen av dem fungerat som regeringschef. Fram till 1876 leddes regeringens arbete av statschefen (Konungen), regeringen kallades även fram till 1974 officiellt för Kungl. Maj:t..
1809 infördes i Sverige genom den nya regeringsformen titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister, som ersatte den tidigare kanslipresidenten. Dessa var de främsta ledamöterna av Statsrådet (regeringen) men hade inte ställning av regeringschef, vilket istället tillföll kungen. Utrikesstatsministern blev den högste ämbetsmannen inom Kunglig Majestäts kansli samtidigt som den informella positionen som den ledande ministern kunde flyta mellan olika statsråd, om nu en sådan position återfanns, men i och med Louis De Geers tillträde som justitiestatsminister 1858 började just denna post anses vara statsrådets främsta.
Vid en reform av 1809 års regeringsform under 1876 bestämdes det att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara den främste inom ministären i Statsrådet, medan ett annat statsråd blev chef för justitiedepartementet (och därmed kom att kallas justitieminister).
”
§5 Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland hvilka Konungen utnämne en att vara Statsminister och Statsrådets främste ledamot. Desse ega att alla i Statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af Statsrådet. §34 Statsministern och Ministern för utrikes ärendena innehafve rikets högsta värdighet, och Statsråden den närmaste derintill. Ledamot af Statsrådet må icke tillika annat embete utöfva, ej heller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd må ej tillika annat embete innehafva eller utöfva.
„
– §§5 & 34, 1809 års regeringsform i 1876 års lydelse[2]
Utrikesstatsministern blev minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges förste statsminister blev just Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister. Han tillträdde posten den 20 mars 1876.[3]
Under åren 1876 till 1974 var statsministerns officiella titel "Hans Excellens statsministern". Totalt fanns det tre personer med excellenstitel "excellenserna", som förutom statsministern var ministern för utrikes ärendena och riksmarskalken. Den siste statsministern som i Sverige brukade excellenstiteln var Olof Palme.
”
Konungen förordnar om nytt val i hela riket till riksdagen (nyval), om statsministern begär det. Efter nyval må förordnande om sådant val ej ånyo meddelas förrän fem månader förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Har förordnande om nyval meddelats, må riksdagssession avbrytas. Beslut därom meddelas av Konungen på statsministerns begäran.
„
– §108, 1809 års regeringsform i 1969 års lydelse[2]
Rosenbad i Stockholm är statsministerns huvudsakliga arbetsplats, sedan 1981.
Sagerska huset i Stockholm, statsministerns officiella residens, sedan 1995.
Den mest berömda roddturen vid Harpsund av dem alla. Nikita Chrusjtjov, Sovjets parti- och regeringschef tillsammans med Sveriges statsminister Tage Erlander samt en tolk, juni 1964.[4]
Statsminister Ingvar Carlsson och hustrun Ingrid tillsammans med USA:s presidentRonald Reagan och hustrun Nancy vid inträdet till statsbanketten i Vita huset den 9 september 1987.
Den demokratiska processen för att utse Sveriges statsminister regleras i regeringsformen, som är en av landets grundlagar.
Talmannen lämnar ett förslag till riksdagen på en kandidat till statsminister. Detta efter att innan det ha haft samråd med företrädarna (ofta partiledarna) för partigrupperna i riksdagen, samt därefter ha diskuterat detta med vice talmännen.[5]
För att en person ska kunna utses till statsminister måste denne vara svensk medborgare och inte vara anställd eller ha förtroenderubbande uppdrag.[6]
Riksdagen röstar om talmannens förslag till statsminister. Om mer än hälften av riksdagsledamöterna röstar nej till den som föreslagits, blir kandidaten inte statsminister.[7] Efter ett riksdagsval skall detta steg ske senast två veckor efter att den nyvalda riksdagen samlats.[8]
Den tillträdande statsministern utser på egen hand vilka som ska bli statsråd, alltså medlemmar i den kommande regeringen. Den förordnade statsministern skall meddela riksdagen vilka de blivande statsråden är.[9] Respektive statsråd beskrivs då ofta samtidigt även som minister ansvarig för vissa politiska frågor eller chef för visst departement.[10]
Under en regeringsskifteskonselj, som är ett sammanträde där statschefen är ordförande och förordnade statsminister och statsråd deltar, blir slutligen regeringen som helhet utsedd. Om inte statschefen kan genomföra konseljen, träder talmannen in i dennes ställe. Talmannen deltar också normalt i konseljen.[9]
Talmannen utfärdar förordnande som statsminister på riksdagens vägnar.[9]
Regeringsskiftet sker vid konseljen på slottet, då statschefen konstaterar att regeringsskifte har ägt rum.[11]
Stegen av händelser anges ovan i samma sekvens som de återfinns i regeringsformens lagtext. Dock har talmannen i praktiska händelseförlopp utfärdat förordnandet redan direkt efter att riksdagen godkänt statsminister genom omröstning.
Statsministerns och statsrådens entledigande regleras i regeringsformen 6 kap. §§ 7–9.
Om riksdagen förklarar att statsministern eller något annat statsråd inte har riksdagens förtroende, ska talmannen entlediga statsrådet. Om regeringen inom en vecka från misstroendeförklaringen beslutar om extra val till riksdagen ska något entledigande inte ske.[12]
Talmannen entledigar statsministern om denne begär entledigande. Om statsministern entledigas eller dör ska talmannen entlediga de övriga statsråden. Statsministern och statsråden upprätthåller sina befattningar i en övergångsregering tills den nya regeringen tillträder.[13]
En nyvald riksdag ska senast två veckor efter det att den samlats genom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska statsministern entledigas.[8]
Statsministern har till främsta uppgift att leda regeringen och att utse dess statsråd. Statsministern har befogenhet att ensam tillsätta och avskeda statsråd och behöver inte riksdagens stöd för detta. Riksdagen kan dock när som helst välja att avsätta ett enskilt statsråd eller statsministern. Avsätts statsministern tvingas även hela regeringen avgå. Statsministern har också till uppgift att regelbundet hålla statschefen underrättad om rikets angelägenheter.
Statsministern ska hålla Statschefen underrättad om rikets angelägenheter, och statschefen ska konsultera statsministern före utlandsresa.[14]
Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsministern tillsätter statsråden.[15] En tillträdande statsminister ska så snart som möjligt tillkännage sina tillträdande statsråd inför riksdagen.[9]
Ett statsråd (inklusive statsminister) måste vara svensk medborgare och får inte ha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba dennes förtroende.[6]
Ett statsråd ska entledigas vid begäran till statsministern. Statsministern har rätt att entlediga statsråd efter eget tycke.[16] Om statsministern dör eller entledigas så entledigas samtliga statsråd av talmannen.[17]
Statsministern kan bland statsråden utse en ställföreträdare som kan tillfälligt rycka in för statsministern vid förhinder.[18]
För att biträda statsministern, statsråden och beredningen av regeringsärenden finns Regeringskansliet.[19]
Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträden.[20] Statsministern är sammankallande och ordförande vid regeringssammanträde och det krävs närvaro av minst 5 statsråd för beslutsförighet.[21]
Statsministern utser bland statsråden departementschefer.[22] Normalt är departementschefer föredragande vid regeringssammanträden för ärenden tillhörande sitt departement, men statsministern kan förordna att ärenden ska föredras av annat statsråd än departementschef.[23]
Författningar, propositioner och andra beslut ska för att äga giltighet skrivas under av statsministern eller annat statsråd "på regeringens vägnar".[22]
Genom förordning kan dock uppdras åt tjänsteman att skriva under handlingar "på regeringens vägnar".[24]
Statsministern ska när riket befinner sig i krig, om möjligt, informeras att Krigsdelegationen trätt i riksdagens ställe.
Om Krigsdelegationens ledamöter hindras att mötas på grund av krigsförhållanden meddelas beslutet av regeringen.
Om riket befinner sig i krigsfara fattas beslut av statsministern i förening med sex av Utrikesnämndens ledamöter.[25]
Statsministern ska avge en regeringsförklaring vid riksmötets öppnade, om det inte finns särskilda skäl att avstå från detta.[26]
Statsministern bestämmer om annan än ledamot av Utrikesnämnden (inklusive suppleant, statsråd eller tjänsteman) får äga tillträde till nämndens möten som sker bakom lyckta dörrar.[27]
Arvodet för statsministern och övriga statsråd fastställs årligen av statsrådsarvodesnämnden, som är ett organ under riksdagen. Från och med 1 juli 2023 uppgår statsministerns arvode 191 000 kronor per månad.[28]
Sedan 1995 har Sveriges statsminister haft sitt officiella residens i Sagerska huset som ligger i centrala Stockholm. Ämbetsinnehavaren har även tillgång till herrgården Harpsund i Södermanland, vilken fungerar som rekreationsbostad sedan den donerades för detta ändamål till riksdagen 1953.
I Sverige väljs statsministern av riksdagsledamöterna i en statsministeromröstning med negativ parlamentarism, det vill säga det räcker att färre än hälften av ledamöterna röstar emot statsministern, men i teorin behöver ingen rösta för.
En statsministerkandidat presenterar en sonderingsrapport till talmannen för att visa att det finns möjlighet att det blir färre än hälften röster emot. Den valde statsministern gör en regeringsförklaring och presenterar den nya regeringens statsråd inom ett par eller någon dag. Därefter hålls en skifteskonselj där regeringsbytet formellt genomförs tillsammans med statschefen. I statsministeromröstningen 24 november 2021 valdes Magdalena Andersson från Socialdemokraterna som första kvinna att bli statsminister i syfte att bilda regering med Miljöpartiet. Innan regeringsförklaringen och skifteskonseljen genomförts hoppade Miljöpartiet av regeringsbildningen. Magdalena Andersson valde att be talmannen om att entledigas från uppdraget eftersom förutsättningarna för omröstningen ändrats. Hon menade att eftersom en koalitionsregering skulle ha avgått om ett regeringsparti hoppat av borde det gälla även en statsminister som inte tillträtt. Hennes begäran om entledigande accepterades av talmannen.[30]