Giorgio Parisi
Giorgio Parisi, född 4 augusti 1948 i Rom, är en italiensk fysiker, vars forskning har rört kvantfältteori, statistisk mekanik och komplexa system.[1]
Giorgio Parisi  | |
 | |
| Född | 4 augusti 1948 Rom, Italien |
|---|---|
| Medborgarskap | Italiensk |
| Nationalitet | Italien |
| Forskningsområde | teoretisk fysik |
| Alma mater | La Sapienza |
| ORCID | 0000-0001-6500-5222 |
| Nämnvärda priser | Wolfpriset (2021), Nobelpriset i fysik (2021) |
Giorgio Parisi utbildade sig till fysiker på La Sapienza-universitetet i Rom med examen 1970. Han var forskare på Laboratori Nazionali di Frascati 1971–1981. Mellan 1981 och 1992 var han professor i teoretisk fysik på Università degli studi di Roma Tor Vergata och därefter professor i kvantteori på La Sapienza.
Han fick Wolfpriset 2021 för banbrytande insatser inom organiserade system, partikelfysik och statistisk fysik.[2] Samma år tilldelades han Nobelpriset i fysik tillsammans med Syukuro Manabe och Klaus Hasselmann. Han fick priset för sina bidrag inom kvantkromodynamiken och studier av komplexa fysikaliska system.[3]
Bibliografi i urval
- Giorgio Parisi (1988). Statistical Field Theory. Addison Wesley. ISBN 978-0201059854. https://archive.org/details/statisticalfield0000pari
- Marc Mézard och Giorgio Parisi (1987). Spin glass theory and beyond. Singapore: World Scientific. ISBN 978-9971-5-0115-0
- Giorgio Parisi (2006). La chiave, la luce, l'ubriaco. Roma: Di Renzo Editore. ISBN 978-88-8323-149-0
- Giorgio Parisi, Gennearo Auletta och Mauro Fortunato (2009). Quantum Mechanics. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-86963-8
- Giorgio Parisi, Pierfrancesco Urbani och Francesco Zamponi (2020). Theory of Simple Glasses. Cambridge University Press. ISBN 9781108120494
Källor
Noter
Externa länkar
- Giorgio Parisis webbplats
- Giorgio Parisi hos Nobelstiftelsen (på engelska)