Salomo

För andra betydelser, se Salomo (olika betydelser).

Salomo (hebreiska שְׁלֹמֹה) var enligt Gamla Testamentet kung över Israel under 900-talet f.Kr. och regerade i 40 år. Han hade även tillnamnet Jedidjah (som betyder "Herrens älskade")^[1] och var son till kung David och Batseba. Han är känd för sin vishet och för att vara den som fick genomföra sin fars planer på att bygga templet i Jerusalem. Salomo var den tredje och siste kungen över det enade israeliska riket.

Salomo
Salomos dom, utförd av Peter Paul Rubens cirka år 1617.
Regeringstid	cirka 970–930 f.Kr.
Företrädare	David
Efterträdare	Jerobeam (Israel) Rehabeam (Juda)
Ätt	Davids hus
Far	David
Mor	Batseba
Född	cirka 990 f.Kr.
Död	cirka 930 f.Kr.

Vid sidan av tempelbygget under sitt fjärde regeringsår är det framförallt den vise och förnuftige Salomo som han har gjort sig känd som. Därtill kommer berättelserna om hans kärleksintresse för kvinnor. Han var även känd utanför landets gränser, vilket berättelsen om besöket av drottningen av Saba från det avlägsna Sydarabien vittnar om.

Att Salomo var en verklig historisk person har ifrågasatts av forskare eftersom det inte finns några skrifter eller arkeologiska fynd från den tiden som kan bekräfta hans existens.^[2]