Nötkött

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Nötkött är kött från nötkreatur. Nötkött äts bland annat som oxfilé, eller mals till nötfärs och används i biffar eller hamburgare.

Nötkreatur delas in i mjölkraser och köttraser. Idag svarar de speciella köttraserna för cirka 35% av den totala nötköttsproduktionen. Mjölkkorna står för 25% och resten kommer från ungnöt av mjölkras. Köttet från mjölkkorna används till stor del till köttfärs, endast 25% av köttet går till biff och andra hela styckningsdelar.^[1]

I Sverige är de flesta av kombinerad mjölk- och köttras, svensk röd- och vitbrokig boskap (SRB) och Svensk Holstein (tidigare SLB). Det finns också rena köttraser, som man korsar med varandra för att få fram bra bruksdjur. De vanligaste köttraserna i Sverige är Charolais, Hereford, Simmental, Highland Cattle, Limousin, Aberdeen Angus och Blond d"Aquitaine.^[2]

Kött som kommer från unga nötkreatur, kalvar, kallas i stället för kalvkött.

Nötkött behöver möras i kyla, helst 2 veckor. Köttet kan även möras med elstimulering, vilket gör att mörningsprocessen kommer igång snabbare. Det finns en branschöverenskommelse om minst 7 dagars mörning för svenskt nötkött. Längre hängningstider och kött som endast hängmörats har blivit vanligare och fått hög status.^[1]

En av de mest exklusiva nötköttsrätterna är Kobebiff från Japan, som kommer från nötdjur uppfödda i Hyōgo prefektur, där storstaden Kobe är residensstad. Köttet anses vara en delikatess, känd för dess smak, mörhet och dess väl omfattande marmorering.^[3][4]