Frankrikes premiärminister

Presidenten utser premiärministern samt övriga ministrar utifrån premiärministerns förslag. Presidenten kan inte avsätta premiärministern eller övriga ministrar annat än på premiärministerns inrådan. Nationalförsamlingen kan dock avsätta regeringen genom misstroendevotum och därför utses premiärministern från den partigrupp som har majoritet i nationalförsamlingen. Detta innebär att Frankrikes president och premiärminister kan tillhöra olika politiska partier, en sådan situation benämns cohabitation. Premiärministerns huvudkontor finns i Hôtel Matignon i Paris. Ämbetet har funnits sedan 22 juni 1815, men med varierande titlar.^[1]

Före antagandet av femte republikens konstitution 1959 titulerades Frankrikes regeringschef vanligtvis Président du Conseil des Ministres, på svenska konseljpresident. Efter det första kejsardömets fall 1815 och fram till andra kejsardömets införande 1851 var konseljpresidenten landets regeringschef. Under Napoleon III:s enväldesstyre 1851-69 var befattningen vakant. Med vissa avbrott 1869-1870 tituleras regeringschefen kabinettschef. 1870-1871 styrdes landet av Frankrike av Gouvernement de la Défense nationale (Regeringen för nationellt försvar). Under tredje och fjärde republiken var regeringschefens titel åter konseljpresident.

Tredje republiken (1871–1940)

État Français (Vichyregimen) (1940–1944)

Frankrikes provisoriska regering (1944–1947)

Fjärde republiken (1947–1959)

Femte republiken (1959–)

Porträtt		Namn		Tillträdde	Avgick	Politiskt parti	Parlamentsval	President (Period)
		Michel Debré	•	8 januari 1959	14 april 1962	UNR	I (1958)	Charles de Gaulle (1959–1969)
		Georges Pompidou	1	14 april 1962	7 december 1962	UNR
			2	7 december 1962	8 januari 1966		II (1962)
			3	8 januari 1966	1 april 1967
			4	5 april 1967	10 juli 1968		III (1967)
		Maurice Couve de Murville	•	10 juli 1968	20 juni 1969	UDR	IV (1968)
		Jacques Chaban-Delmas	•	20 juni 1969	6 juli 1972	UDR		Georges Pompidou (1969–1974)
		Pierre Messmer	1	6 juli 1972	5 april 1973	UDR
			2	5 april 1973	1 mars 1974		V (1973)
			3	1 mars 1974	27 maj 1974
		Jacques Chirac	1	27 maj 1974	26 augusti 1976	UDR		Valéry Giscard d'Estaing (1974–1981)
		Raymond Barre	1	26 augusti 1976	29 mars 1977	Oberoende (anslöt sig till UDF)
			2	29 mars 1977	31 mars 1978
			3	31 mars 1978	21 maj 1981		VI (1978)
		Pierre Mauroy	1	21 maj 1981	23 juni 1981	PS		François Mitterrand (1981–1995)
			2	23 juni 1981	23 mars 1983		VII (1981)
			3	23 mars 1983	17 juli 1984
		Laurent Fabius	•	17 juli 1984	20 mars 1986	PS
		Jacques Chirac	2	20 mars 1986	10 maj 1988	RPR	VIII (1986)
		Michel Rocard	1	10 maj 1988	22 juni 1988	PS
			2	23 juni 1988	15 maj 1991		IX (1988)
		Édith Cresson	•	15 maj 1991	2 april 1992	PS
		Pierre Bérégovoy	•	2 april 1992	29 mars 1993	PS
		Édouard Balladur	•	29 mars 1993	18 maj 1995	RPR	X (1993)
		Alain Juppé	1	18 maj 1995	7 november 1995	RPR		Jacques Chirac (1995–2007)
			2	7 november 1995	3 juni 1997
		Lionel Jospin	•	3 juni 1997	6 maj 2002	PS	XI (1997)
		Jean-Pierre Raffarin	1	7 maj 2002	17 juni 2002	UMP
			2	17 juni 2002	30 mars 2004		XII (2002)
			3	31 mars 2004	31 maj 2005
		Dominique de Villepin	•	31 maj 2005	17 maj 2007	UMP
		François Fillon	1	17 maj 2007	18 juni 2007	UMP	XIII (2007)	Nicolas Sarkozy (2007–2012)
			2	19 juni 2007	13 november 2010
			3	14 november 2010	15 maj 2012
		Jean-Marc Ayrault	1	15 maj 2012	31 mars 2014	PS	XIV (2012)	François Hollande (2012–2017)
		Manuel Valls	1	31 mars 2014	27 augusti 2014
			2	27 augusti 2014	6 december 2016
		Bernard Cazeneuve	1	6 december 2016	10 maj 2017
		Édouard Philippe	1	15 maj 2017	21 juli 2017	Republikanerna	XV (2017)	Emmanuel Macron (2017–)
		Édouard Philippe	2	21 juli 2017	3 juli 2020	Oberoende höger	XV (2017)
		Jean Castex	1	3 juli 2020	16 maj 2022	Oberoende	XV (2017)
		Élisabeth Borne	1	16 maj 2022	9 januari 2024[2]	RE	XV (2022)
		Gabriel Attal	1	9 januari 2024[2]	-	RE	XV (2022)

• www.gouvernement.fr/premier-ministre