Islamiska staten

Gruppen har sedan bildandet 2004 använt flera namn, under namnet Jama'at al-Tawhid wal-Jihad (ungefär Organisationen för monoteism och Jihad). I oktober samma år svor den dåvarande ledaren Abu Musab al-Zarqawi sin lojalitet till Usama bin Laden och ändrade namnet till Tanzim Qaidat al-Jihad fi Bilad al-Rafidayn, (ungefär Organisationen för Jihads bas i Tvåflodslandet), men vanligtvis kallad al-Qaida i Irak.^[13][14] 2006 gick de samman med flera mindre irakiska rebellgrupper i en paraplyorganisation kallad Mujaheddins konsultativa råd. Den 12 oktober 2006 gick de i sin tur ihop med fyra andra grupper och representanter för olika irakiska stammar i en pakt, Hilf al-Mutayibeen,^[15] Oath of the Scented Ones,^[16] som följdes av utropande av Dawlat al-'Iraq al-Islamiyya eller Islamiska staten i Irak dagen därpå.^[14] Sedan gruppen, i april 2013, gått in i Syrien, tog man namnet Islamiska staten i Irak och Levanten (ISIL), även känd som Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS).^[17] Levanten skall här tolkas som ett område som omfattar Syrien, Libanon, Israel, Jordanien, Cypern och södra Turkiet.^[18]

Daesh

Daesh är den engelska transkriberingen av arabiska داعش och är en förkortning för Islamiska staten i Irak och Levanten (ISIL), den svenska transkriberingen av samma uttryck blir då Daish.^[19] Emellertid liknar denna transkribering ett annat arabiskt ord, daes, som betyder att trampa ned eller krossa. Nyhetsbyrån AP uppger att den sunnitiska rörelsen därför hotar att skära ut tungan på alla som offentligt använder sig av förkortningen Daesh. För att beskriva Islamiska staten använder arabvärlden vanligtvis Daesh och ordet används redan på flera håll av medier i Mellanöstern. Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius meddelade att den franska regeringen kommer att sluta använda begreppet Islamiska staten till förmån för Daesh.^[20][21][22]

Den svenska regeringen började 26 januari 2016 använda namnet Daesh, för att inte ge Islamiska staten någon legitimitet.^[23]

QSIS

I augusti 2014 uppmanade Dar al-Ifta al-Misriyyah, Egyptens högsta islamiska auktoritet, världens media sluta använda termen Islamiska staten. Istället föreslog det religiösa institutet användandet av den nya termen “al-Qaeda Separatists in Iraq and Syria” som förkortas QSIS.^[24]

Oislamiska staten

En grupp imamer i Storbritannien har i en skrivelse till den brittiska regeringschefen David Cameron uppmanat honom att upphöra med användandet av begreppet Islamiska staten. Oislamiska staten föreslår imamerna att rörelsen istället ska kallas.^[25]

Den 29 juni 2014 utropade Islamiska staten officiellt ett kalifat i de områden som gruppen kontrollerade med namnet Islamiska staten. ISIL's ledare Abu Bakr al-Baghdadi utnämndes till statens ledare och kalif. Genom att kräva trohet från alla världens muslimer utmanade gruppen al-Qaida om anspråket som ledare av den internationella jihadismen.^[26]

ISIL hade fästen i syriska städer som Manbij, världsskatten Palmyra och vad som kallats ISIL's "huvudstad" Raqqa, samt stora delar av Irak, där de på samtliga platser styrde både totalitärt och godtyckligt med järnhand över civilbefolkningarna. IS hade under sin storhetsperiod en egen mediakanal, studior för olika former av propaganda, illegitima domstolar och fångbyggnader med "domare", väktare och bödlar som (ofta offentligt) straffade de som bröt mot religiösa lagar.

Under IS regim i de ockuperade områdena postades gruppens religiösa lagar och förbud (med medeltida straff såsom halshuggning, stympning av lemmar, korsfästelse, bränning, etc, som vanliga påföljder vid brott mot lagarna), en månatlig online-propagandatidning, flera längre propagandafilmer som visade upp en falsk bild av livet i kalifatet, samt filmade de många propagandavideor som på morbida stiliserade vis visade gruppens brottsliga avrättningar av fångar, hjälparbetare och civila. IS styrde på detta vis i sina områden i Syrien till dess att de kunde kämpas ned av främst syriska regeringstrupper stödda av ryskt flygvapen samt av kurdiska miliser, och i sina irakiska områden till dess att de bekämpades och tvingades bort av den irakiska armén och kurdiska styrkor med olika stöd ifrån olika länder.^[27][28][29]

Kalifer i Islamiska staten

• 2014–2019: Abu Bakr al-Baghdadi
• 2019–2022: Abū Ibrāhīm al-Hāshimi al-Qurashi
• 2022–  : Okänt

Islamiska staten har återkommande använt sig av utpressning gentemot lastbilschaufförer och hotat med att spränga affärsverksamheter av olika slag. Man har även rånat banker och guldaffärer.^[30] Efter att de intagit Mosul i juni 2014 aspirerar de på att vara den rikaste terrorgruppen i världen. Detta efter att de påstås ha kommit över 429 miljoner dollar (308 miljoner euro, i 2014:s växlingskurs) från Mosuls centralbank. Enligt guvernören fanns i banken också en stor guldreserv, som likaledes tros ha blivit stulen.^[31]

Den franska TV-kanalen France 24 rapporterade att "Gruppen tar emot finansiering via privata donationer från gulfstaterna".^[32] I en intervju i samma kanal^[33] anklagade den irakiska premiärministern Nouri al-Maliki Saudiarabien och Qatar för att öppet finansiera IISIL^[34][35] Gruppen tros också komma över ekonomiska resurser genom sin aktiva närvaro i östra Syrien, där de förfogar över oljefält och smugglar ut råmaterial och arkeologiska värdefulla artefakter.^[36]

Conflict Armament Research (CAR) har sagt att de flesta vapnen Islamiska staten hade, hade plundrats från de irakiska och syriska arméerna. Men vissa vapen var ursprungligen tillhandahållna från andra länder, huvudsakligen USA och Saudiarabien, genom syriska oppositionsgrupper som stridit mot president Bashar al-Assad.^[37]

Islamiska staten påstås samarbeta med Khorasangruppen i Syrien. Khorasans mål i Syrien lär vara att försöka värva några av IS:s utlänningar med pass för bombuppdrag i USA och Västeuropa. IS stöder detta agerande. Muhsin al-Fadhli, en al-Qaidaveteran som stod Usama bin Ladin nära, uppges leda Khorasan. Han påstås i Syrien ha haft en viktig roll som medlare mellan de rivaliserande jihadistgrupperna Nusrafronten och Islamiska staten.^[38][39] Den 23 september 2014 attackerade amerikanskt bombflyg mål i Syrien tillhörande IS och Khorasan.^[40] Pentagon uppgav att det är sannolikt att Khorasans ledare al-Fadhli har dödats i attacken. Samtidigt framfördes det att de inte har personal på marken som kan bekräfta det.^[41]

I de långvariga konflikterna i Irak och Syrien har ISIL avlägsnat sig från alla andra makter och organisationer, inklusive Al-Qaida. Dessa motsatsställningar – liksom övriga vän- och fiende-relationer i de båda länderna – kan ses i diagrammet här till höger.

Relationsmosaiken i Irak och Syrien (2014^[42][43])

Politiska grupperingar	RU	SY	So	Sk	TR	U/E	IL	S/A	IQ	Ik	Ism	IR	Aq/N
Islamiska staten
Al-Qaida, Nusrafronten
Iran
Irakiska shiamiliser
Irakiska kurder
Iraks regering
Saudiarabien, Arabförbundet
Israel
USA, EU
Turkiet
Syriska kurder											Vänskapligt
Syrisk opposition											Neutralt, misstro
Syriens regering											Fientligt

I sin självutnämnda status som kalifat, hävdar Islamiska staten religiös auktoritet över alla muslimer och har ambitionen att ta en stor del av de muslimbebodda regionerna i världen under sin direkta politiska kontroll, med start i Levanten, som omfattar Jordanien, Israel, Palestina, Libanon, Cypern, och ett område i södra Turkiet.

Den 13 oktober 2006 gjorde man anspråk på Bagdad, al-Anbar, Diyala, Kirkuk, Saladin, Ninawa och delar av Babil.^[44] När de sen gick in i konflikten i Syrien 2013 och ändrade namn ökade antalet wilayah (provinser) de krävde till 16. Utöver de irakiska wilayahn låg de syriska gränserna ungefär där nuvarande redan låg: al-Hasakah, Dayr az-Zawr, ar-Raqqah, Homs, Aleppo, Idlib, Hamah, Damaskus och Latakiat.^[45] I november 2014 bildades officiellt en saudiarabisk gren av Islamiska staten, vilken attackerat en shiamuslimsk moské i östra Saudiarabien i maj 2015.^[46]

Makten i Islamiska staten utgick från staden ar-Raqqah.

Enligt en studie gjord av Världsbanken med hjälp av personaldata om 3 803 IS-medlemmar som läckts av en avhoppare konstaterade utredningen att utländska rekryter till IS var relativt välbärgade och välutbildade, vilket indikerade att fattigdom inte var den drivande kraften bakom radikalisering.^[47] Utbildningsgapet var störst till IS-rekryternas fördel för de som kom ifrån länder i Afrika och Mellanöstern. Av rekryterna var 15% analfabeter och 69% av IS rekryter hade minst gymnasieutbildning och rikare länder var överlag överrepresenterade bland rekryterna.^[47]

Mellanöstern och Nordafrika (MENA)

År 2017 uppskattade man att 30 000 krigare rest ifrån MENA-länderna för att strida med IS i Irak och Syrien att jämföra med 5000 från Europa och 295 ifrån USA. Därmed bidrog MENA-länderna betydande stridskrafter till IS.^[48]

Marocko

Mellan 2002 och 2016 stoppade marockansk säkerhetspolis 46 terroristceller som tillhörde IS.^[49] År 2016 uppskattade Marockos regering att 1 500 marockaner stred med militanta grupper i Syrien och Irak varav 220 hade återvänt och 286 dödats i striderna.^[50]

Förutom de 1623 som reste ifrån Marocko uppskattade man att runt 2000 med ursprung i Marocko reste ifrån Europa.^[48]

Tunisien

År 2017 uppskattade man att 7000 individer hade rest ifrån Tunisien för att strida med IS, vilket var den största gruppen från MENA-länderna.^[48]

Europa

Den 22 september 2014 rapporterades det att en terrorcell med kopplingar till Islamiska staten hade sprängts i Europa. Ett äkta par och en annan person arresterades i Belgien, en person i Nederländerna och en i Turkiet.^[51]

Enligt en rådgivare till regeringen i Libyen, smugglas IS-krigare av människosmugglare över Medelhavet som flyktingar till Europa.^[52]

Chefen för Europols center för kontraterrorism, Manuel Navarrete, uttalade i en intervju i november 2016 att den viktigaste rekryteringsfaktorn för IS-sympatisörer i Europa fram till hösten 2016 var religiös inspiration. Därefter ändrades IS rekryteringsmaterial till att lägga större vikt vid brist på integration. Navarrete menade också att IS terrorceller i Europa hade kapacitet att utföra nya terrorattentat. Av Europols gränsöverskridande tips mellan europeisk polisorganisationer gällande terrormisstankar ökade från en andel på 3-4% till en andel på 11%.^[53]

Säkerhetsexperten Magnus Ranstorp konstaterade i en intervju med The Daily Telegraph år 2016 att europeiska välfärdssystem utgjorde en betydande inkomstkälla för IS när olika sorters bidrag fortsätter att betalas ut till individer som har rest för att strida med IS.^[54]

En trend under 2019 var att jihadister i Europa och runt om i världen började samla in pengar åt kvinnor som var medborgare i Islamiska Staten som satt i läger upprättade av Syrian Democratic Forces^(en).^[55]

Enligt finska Skyddspolisen har IS-krigare som återvänt från konfliktzonen i Syrien och Irak förstärkt radikalislamistiska nätverk i Europa.^[56]

Belgien

Belgien hade det högsta antalet konfliktresenärer per capita.^[57] År 2016 uppskattades antalet stridande som rest ifrån Belgien uppskattades till 420-516 varav 180 fortfarande befann sig i konfliktområdet. Mellan 60 och 70 individer hade dödats. I oktober angav forskaren Peter van Ostaeyen att 47 av de 516 var kvinnor.Minst 112 stred för Islamiska staten, och minst 17 men sannolikt fler stred för Jabhat al-Nusra och fem stred för Syriska regeringen.^[58]

Av de som reste inom tiden 2012-2016 hade huvuddelen sitt ursprung i Marocko enligt Förenta Staternas och Belgiens myndigheter.^[59]

I januari 2020 tillkännagav belgiska myndigheter att sex främlingskrigare i sin frånvaro hade fråntagits sina belgiska medborgarskap.^[60]

Danmark

I Danmark framkom det i december 2016 efter efterforskningar av dansk säkerhetspolis att danska myndigheter finansierade 36 personer som rest för att kriga med IS i Syrien via arbetslöshetsunderstöd.^[54] I juli år 2017 uppskattades 145 islamister ha rest för att strida för kalifatet.^[61]

I mars 2018 ändrade Danmark sin medborgarskapslag så att syrienkrigares barn inte längre automatiskt fick medborgarskap i Danmark.^[62]

I september 2019 uppdagades att syrienkrigare, dömda terrorister och jihadister gjort sig skyldiga till bedrägerier som kostat danska staten över 800 miljoner DKK.^[63]

I oktober 2019 antog Danmark en lag som gjorde det möjligt för utlännings och integrationsministern att återkalla medborgarskap för individer som kan skada Danmarks vitala intressen utan rättegång och har dubbla medborgarskap. I november 2019 drog Danmarks myndigheter tillbaka passet för en individ, 25-åriga "SK" (namn fick ej publiceras) som i sin frånvaro dömts för att ha anslutit sig till Islamiska Staten och "SK" var därmed fortfarande medborgare i Turkiet.^[64]

I mars 2021 drev vissa partier och NGO:er frågan om att hämta IS-krigares barn till Danmark, något som regeringen hade beslutat att inte genomföra då det skulle bli svårt att hämta barnen och samtidigt lämna föräldrarna kvar i Syrien. Enligt en opinionsundersökning gjord av Voxmeter^(da) åt Ritzau sade nästan hälften (49%) av danskarna nej till att hämta barnen och 34% ja.^[65]

I augusti 2021 dömdes en kvinna till fem års fängelse för att ha varit ansluten till Islamiska Staten från september 2016 till mars 2019 i Raqqa-området samt att hon försökt få sin lillasyster att göra likaledes. Turkiska myndigheter hade henne i förvar och blev senare av dem skickad på ett flyg till Danmark där hon arresterades på Köpenhamns flygplats i juli 2020. Eftersom den dömde endast hade danskt medborgarskap kunde hon ej utvisas ur Danmark.^[66][67]

Finland

I augusti 2014 uppskattade skyddspolisen att över fyrtio personer hade åkt från Finland till Syrien. En klar majoritet av dessa har anslutit sig till IS. 75 procent av dem som åkt till Syrien hade finskt medborgarskap och bland dem fanns det 16 olika etniska bakgrunder och åldern varierade mellan 18 och 50 år. Tjugoåringarna bildade den största gruppen. Ungefär en femtedel av dem var kvinnor.^[68]

Frankrike

Frankrike fängslade år 2016 två franska medborgare, de var bröder som rest till Syrien för att strida med Islamiska Staten men sedan återvänt. De dömdes till 7 respektive 10 år i fängelse.^[69]

I Frankrike avvärjdes under 2014 minst två terrorattentat som återvändare från Syrien hade förberett. Ett antal gripanden av personer som slussat krigare till Syrien i skedde under 2014 i Paris förorter, Le Havre, Nice, Nîmes, Strasbourg och Toulouse. En fjärdedel av de som greps var kvinnor.^[70]

År 2017 hjälpte franska specialstyrkor irakisk militär med att spåra upp ett 30-tal franska medborgare som stred för IS, i syfte att de skulle dödas i Irak innan de kunde återvända till Frankrike och utföra attentat och orsaka andra problem där.^[71][72]

Nederländerna

Åren 2011-17 uppskattades 280 nederländska medborgare ha rest för att ansluta sig till militanta grupper i Syrien och Irak. År 2017 var cirka 190 fortfarande där.^[73] I september 2017 blev fyra män i Nederländerna som anslutit sig till IS fråntagna sina nederländska medborgarskap. Det var okänt ifall männen i vilka andra länder männen hade medborgarskap.^[73]

Norge

Från och med maj 2019 blev kvinnor utöver män förhindrade att återvända till Norge efter att ha anslutit sig till IS. Efter regeländringen utvisades fyra personer. Uppehållstillstånden drogs in av Utlendingsdirektoratet (UDI) efter att IS-anknytningen för personen verifierats av Politiets sikkerhetstjeneste (PST). I och med åtgärden förlorade de även rätten till vistelse i hela Schengenområdet.^[74]

I september 2019 hade runt 100 personer rest ifrån Norge för att ansluta sig till IS i Syrien och Irak, varav 60 var utländska medborgare.^[74][75]

I september 2019 drog norska myndigheter tillbaka uppehållstillstånden för 15 utländska män och kvinnor som rest ifrån Norge och som hade kopplingar till Islamiska Staten.^[76]

I oktober 2019 lade Miljøpartiet De Grønne fram ett förslag i Stortinget om att en kvinna som reste till Syrien år 2012 och som misstänktes ha anslutit sig till Islamiska staten skulle hämtas hem till Norge med sin sjuka fyraårige son. Stortinget, som inte handlägger enskilda fall, röstade emot förslaget med 92 emot och 9 röster för.^[77]

I juni 2021 dömdes en man född i Montenegro i Oslo tingsrett^(no) för brottet terroristfinansiering till fem års fängelse för att ha skickat 465 000 NOK till en IS-krigare i Syrien. En andra man, en syrisk medborgare bosatt i Østfold fylke frikändes för terroristfinansiering men fick betala 25 000 NOK i böter för olovlig bankverksamhet. Detta var Norges första fällande dom för terrorismfinansiering.^[78]

Storbritannien

Den brittiske utrikesministern William Hague uppgav att cirka 400 av landets medborgare kunde ha anslutit sig till jihadisterna i Syrien.^[79] Storbritanniens regering uppgav också att man planerade att dra in pass för att förhindra att fler ansluter sig.^[79] Återvändande jihadister ifrån kriget i Mellanöstern anses utgöra ett hot under flera år framöver^[80] och i perioden 2013-2014 arresterades 65 misstänkta.^[80] I juli 2017 hade Storbritanniens myndigheter dragit in medborgarskapet för 150 jihadister och andra kriminella med dubbla medborgarskap som sålunda inte längre kunde resa in i landet.^[81]

År 2019 arresterades IS-anhängaren Safiyya Amira Shaikh^(en) för att ha planlagt ett terroristattentat mot Sankt Paulskatedralen i London för den Islamiska statens räkning. I juli 2020 dömdes Shaikh till livstids fängelse.^[82][83] Shaikh inspirerades till att angripa katedralen av jihadisterna som med sprängladdningar dödade nästan 300 personer i angrepp mot olika kyrkor i 2019 Sri Lanka Easter bombings^(en).^[83]

Sverige

Den 14 september 2007 reagerade Islamiska statens dåvarande ledare, Abu Omar al-Baghdadi, mot Lars Vilks och hans Muhammedteckningar genom att utfästa en belöning till den som likviderade Vilks.^[84] En belöning skulle även utbetalas för en likvidering av redaktören Ulf Johansson, eftersom han tillåtit publicering av Vilks kända teckning av profeten Muhammed som rondellhund i Nerikes Allehanda. Belöningen var på 50 000 US-dollar. Om huvudet skars av på någon av dem, det vill säga om de "slaktades som lamm", skulle det dubbla betalas ut. Al-Baghdadi dödades i april 2010 i en amerikansk militärattack.^[85] Hans efterträdare som Islamiska statens ledare, Abu Bakr al-Baghdadi varnade för att företag som Ericsson, Scania, Volvo, IKEA och Electrolux skulle kunna komma att attackeras.^[86]

Ett år senare, i oktober 2008, dödade USA en svensk medborgare som vid tillfället var den näst mäktigaste mannen i Islamiska staten.^[87]När Taimour Abdulwahab den 11 december 2010 sprängde sig själv vid Drottninggatan i Stockholm refererade han också till IS.^[84]Ett öppet brev som Abdulwahab hade skrivit skickades ut strax innan självmordsbombningen. I det stod det att "Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet, inget påhitt, mer vill jag inte säga om detta."^[87]

Säkerhetspolisen uppgav 2014 att ett 80-tal personer har rest till kriget i Syrien och Irak som där deltar på olika sidor i den pågående konflikten. Många av resenärerna har anslutit sig till Islamiska staten. Enligt uppgift skall minst 40 av dem ha återvänt till Sverige. Via svenska konton i sociala medier sprids också Islamiska statens propaganda i form av filmer på massakrer och hyllningar till martyrer. Det finns även bilder på göteborgare som hyllas och omfamnas av en av Islamiska statens högsta ledare.^[86][88][89] Enligt forskare på Försvarshögskolan bedrives betydande rekrytering i Göteborg och ett 30-tal personer har rest från Angered för att strida för IS.^[90] Med anledning av resorna från Sverige till krigsområdena i Irak och Syrien ville förre justitieministern Beatrice Ask se över den rådande lagstiftningen. För att förhindra den rådande situationen med personer som strider har Liberalerna föreslagit ett kriminaliserande av resandet.^[91] Förre statsministern Fredrik Reinfeldt ville också att lagstiftningen ses över. I Norge har det föreslagits att medborgarskap skall bli indraget för de norrmän som strider med jihadisterna i Irak och Syrien. Reinfeldt ställde sig dock tvivlande till att införa det i lagstiftningen i Sverige.^[92] Den 24 september 2014 antog FN:s säkerhetsråd en resolution om ett bekämpande av soldatrekryteringen till IS. Innebörden är en uppmaning till FN:s medlemsländer inklusive Sverige om lagskärpning mot dem som vill strida för Islamiska staten.^[93] Den 21 november 2014 bekräftade Säpo att minst 100 svenska medborgare har rest för att strida i Irak och Syrien, med ytterligare 150 obekräftade fall samt att "Säpos uppfattning är att det är så många som 250 till 300 personer som Säpo måste, på olika sätt, ha en uppfattning om". Man planerar att övervaka de som återvänder till Sverige för att förhindra att de utför terrorbrott.^[94]

I april 2016 fanns i Borås enligt en kartläggning av polisen mellan 80 och 100 individer som sympatiserade med Islamiska staten. Av dessa hade tio rest till Syrien för att strida med IS varav tre dödats.^[95]

Svenska staten betalar ut sociala bidrag till Syrienkrigare.^[96] De flesta av terrorresenärerna får bidrag i någon form av myndigheter som brister i uppföljning. De vanligaste bidragsformerna är barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag och studielån.^[97]

Ett antal studenter vid Södertörns högskola aktiva i al-Taqwa ungdomsförening anslöt sig till IS, varav en av de ledande medlemmarna dödades i Syrien år 2017.^[98]

Totalt anslöt sig cirka 300 svenska medborgare till terrorgrupper i Syrien och Irak mellan åren 2012 och 2016 (av totalt 5000 från Europa). Sverige tillhör därmed de fyra länder i Europa som bidrog med flest terrorresenärer, och de tre länder som bidrog med flest terrorresenärer per kapita.^[99][100]

I oktober 2020 beslutade kurdiska myndigheter att inte släppa IS-medlemmar med svenskt medborgarskap eftersom de inte litade på att Sveriges myndigheter skulle lagföra dem för deras brott. Detta ställningstagande gjordes med hänsyn mot offren för Islamiska Statens gärningar.^[101]

Tyskland

Ett förbud mot handlingar som stöder Islamiska staten utfärdade Tyskland den 12 september 2014. Detta innefattar rekrytering, propaganda, agitation och användande av IS symboler.^[102]

Tyska säkerhetstjänsten utgår ifrån att mer än 850 individer rest ifrån Tyskland till konfliktområdet för att ansluta sig till IS och andra terrormiliser. En femtedel av dessa är kvinnor och en åttondel konvertiter. Flertalet är yngre än 30 år gamla. Av de som rest antas cirka 150 har omkommit.^[103]

Bland den grupp muslimer som anslutit sig till IS från Tyskland var runt två tredjedelar dömda för brott, 504 av 778. Av de dömda hade 32% dömts för fem brott eller fler.^[104]

Tyskland - återvändare

En tredjedel av de som reste har återvänt till Tyskland. Av de som återvänt har myndigheterna konstaterat att 80 har utbildats i krigföring.^[105]

I april 2021 dömdes en kvinnlig IS-terrorist född i Makedonien för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten till fyra år och tre månaders fängelse av Oberlandesgericht Düsseldorf^(de) i Tyskland. Hon hade rest till Syrien i februari 2015 med sin treåriga dotter och använt en Yazidierkvinna som hushållsslav.^[106]

al-Qaida i Irak, bildat år 2004, var en av de mest inflytelserika religiösa väpnade grupperna i den irakiska upprorsrörelsen, som stred mot den amerikanska ockupationsmakten och förespråkade ett teokratiskt styre i landet enligt salafistiska principer. Därför attackerade de även irakiska kristna, som sågs som otrogna, och shiamuslimer, som sågs som kättare, i otaliga våldsdåd.^[107] När al-Qaidas näst högste ledare Ayman al-Zawahiri förklarade att Irakkriget skulle utmynna i ett globalt heligt krig (jihad) påbörjades en storskalig kampanj för att föra konflikten utanför Iraks gränser och även rekrytera sekulära och moderata irakiska sunnimuslimer, något som på grund av våldsdåden mot civilbefolkningen i stort misslyckades.^[108][109]

År 2009 bildades lokala sunnimuslimska miliser, så kallade "väckelseråd", som stred mot Islamiska staten i Irak i protest mot gruppens konstanta attacker mot civila irakier.^[110] Samtidigt försökte al-Qaidas allierade i landet åter väcka liv i den religiöst fundamentalistiska delen av upprorsrörelsen. Islamiska staten i Irak låg bakom den blodiga belägringen av den kaldeiska Vår frus befrielsekyrka i Bagdad den 31 oktober 2010, där ett 50-tal personer dödades och många skadades.^[111] Sedan de sista amerikanska trupperna lämnade Irak 2011 har gruppen fortsatt att ta på sig skulden för bombdåd och andra attacker i landet.

Utökad verksamhet i Syrien

Islamiska staten i Iraks nye ledare Abu Bakr al-Baghdadi meddelade i april 2013 att han skulle slå samman sin organisation med den salafistiska rebellgruppen Jabhat al-Nusra som deltog i inbördeskriget mot den sekulära regeringen i Syrien, vilket medförde ett symboliskt namnbyte till Islamiska staten i Irak och Levanten. Sammanslagningen avfärdades dock av Jabhat al-Nusra. Även al-Qaidas ledare Ayman al-Zawahiri tog avstånd från den, men namnbytet genomfördes trots den uteblivna organisatoriska förändringen.^[112] Relationen med Jabhat al-Nusra har därefter ansetts vara ansträngd och de två opererar oberoende av varandra.^[112] I juni 2013 meddelade al-Baghdadi att han vägrade erkänna Ayman al-Zawahiris order att överge försöket till sammanslagning med Jabhat al-Nusra.^[113] I januari 2014 offentliggjordes planer på att utöka gruppens verksamhet till Libanon för att slå till mot Hizbollah och dess allierade.^[114]

Konflikt med övriga rebellgrupper

Under 2014 försämrades gruppens relationer dels med övriga syriska rebellgrupper och dels med al-Qaida. Man gick till direkt anfall mot andra rebellgrupper, såväl den blandade Fria syriska armén som islamistiska Islamiska fronten.^[115][116] 3 februari 2014 proklamerade al-Qaidaledaren Ayman al-Zawahiri att man tog avstånd från Islamiska staten i Irak och Levanten, att gruppen inte längre är medlem i al-Qaidanätverket och att Jabhat al-Nusra är al-Qaidas rättmätige företrädare i det syriska inbördeskriget.^[116][117] Därefter förvärrades situationen då ett sändebud från al-Qaida dödades i en självmordsbombning som Islamiska staten i Irak och Levanten sades ligga bakom. Jabhat al-Nusras ledare, Abu Mohammed al-Julani, anklagade Abu Bakr al-Baghdadi för att sysselsätta sig med att utmåla andra islamister som kättare istället för att bekämpa Syriens regering.^[118] 25 februari ställde al-Julani ett ultimatum att Islamiska staten antingen skulle tillåta imamer att döma i tvistemål mellan grupperna eller bli utkörda med våld från områdena man kontrollerade.^[118]

I områden i Syrien som gruppen kontrollerade infördes mycket sträng tolkningar av islamisk rätt (sharia), inklusive kläd- och uppförandekoder och andra religiösa påbud. 27 februari meddelade gruppen invånarna i ar-Raqqah att alla kristna fick tre val: De kunde konvertera till islam, leva under nya restriktioner eller dö(dhimmi). Ett av de nya påbuden var införandet av en medeltida skatt för icke-muslimer(jizya) i utbyte mot beskydd; andra påbud inkluderade att kristna inte fick visa religiösa symboler utanför kyrkolokaler eller ringa i kyrkoklockor.^[119] Muslimer misstänkta för kätteri, en stämpel ofta menad för shiamuslimer, har proklamerats vara otrogna (takfir) och därefter avrättats. I april och maj 2014 eskalerade konflikten mellan ISIL och resten av Syriens väpnade islamistiska opposition kraftigt. al-Qaidas då högsta ledare, Ayman al-Zawahiri fick inte fått något gehör för sin order till gruppen att begränsa sin verksamhet till Irak och både hos sekulära och islamistiska rebellgrupper, inklusive den officiella al-Qaidafilialen i Syrien, Jabhat al-Nusra, har ISIL unisont fördömts och attackerats som hämnd för gruppens tendens att döda både civila muslimer och rebeller som anklagats för att vara otrogna.^[120]

Islamiska staten har i oktober 2014 utökat stridigheterna till att även innefatta strider mot den kurdiska gerillan People's Protection Units/YPG.^[121]

Expansion i Irak 2014

Parallellt med expansionen i nordvästra Syrien har Islamiska staten utfört en framgångsrik offensiv i provinsen al-Anbar i västra Irak. Städerna Ramadi och Falluja föll i början av januari 2014, men efter en motoffensiv av irakisk militär och allierad milis drevs gruppen delvis tillbaka. Tillgången till vapen har förbättrats avsevärt tack vare inbördeskriget på andra sidan syriska gränsen.^[122] Gynnade av det folkliga missnöje med regeringen i Bagdad som gror hos Iraks sunnimuslimska minoritet, med anklagelser om diskriminering och andra missförhållanden, har ISIL kunnat utnyttja statsmaktens vacklande efter arméns konstanta strider med andra rebellgrupper i landet.^[122]

10 juni 2014 rapporterades framryckning i Ninawaprovinsen i nordvästra Irak, då ISIL-krigare hade intagit landets näst största stad Mosul. Gruppens styrkor har dessutom börjat tränga in i andra angränsande provinser och drivit regeringsstyrkor, liksom hundratusentals civila, på flykt.^[123] 11 juni anfölls Baiji, drygt 20 mil norr om Bagdad, där några av Iraks största oljeraffinaderier ligger.^[124] I de irakiska städer som erövrats har gruppen satt myndighetskontor i brand, frisläppt fångar och infört mycket strikt religiöst styre baserat på en ultrakonservativ världsåskådning.

I augusti 2014 inleddes kampen mot IS på det territorium som det erövrat i Syrien och Irak och i slutet av 2016 hade USA:s och Rysslands bombkrig mot IS fått rörelsen på defensiven.

I maj 2017 beräknades IS ha knappt en tiondel kvar av det område på cirka 270 000 kvadratkilometer i Syrien/Irak som terrororganisationen behärskade 2014.^[125] I december 2017, efter att Syriens regerings sekulära armé med ryskt stöd hade befriat de flesta IS-ockuperade områdena utropade den ryske generalöversten i Syrien att landet är "fullständigt befriat" från IS och några dagar senare förklarade den irakiske premiärministern Haider al-Abadi att kriget mot IS var över.^[126]

Kalifatets sista ockuperade område, al-Baghuz i Syrien, som försvarats av IS-milisen, återtogs 23 mars 2019 av de kurdiskarabiska Syriska demokratiska styrkorna (SDF) stödda av den USA-ledda internationella koalitionen mot IS.^[127] Abu Bakr al-Baghdadi begick självmord i oktober 2019 vid en räd av amerikanska styrkor i Idlibprovinsen i nordvästra Syrien.^[128]

IS har dock inte upphört med sin terrorverksamhet i Mellanöstern trots att sekten har förlorat sitt "kalifat" i Syrien och Irak. Den fortsätter som gerillarörelse även på andra håll i världen som i Libyen, Egypten, Afghanistan, Nigeria, Somalia och Filippinerna och tycks, enligt forskare, ha stärkt sin ställning som global gerillarörelse, både på marken och i sociala medier.^[126]

• Norell, Magnus.. Kalifatets återkomst : orsaker och konsekvenser. ISBN 9789198292404. OCLC 948969359. http://worldcat.org/oclc/948969359. Läst 10 augusti 2019 
• Norell, Magnus, 1958- (2009). Islamismens seger : från Libanon till Iran. Fri tanke. ISBN 9789186061043. OCLC 456873155. http://worldcat.org/oclc/456873155. Läst 10 augusti 2019 
• Gerges, Fawaz A., ISIS: a history, Princeton University Press, Princeton, 2016[2016]
• Krona, Michael & Pennington, Rosemary (red.). The media world of ISIS, Indiana University Press, Bloomington, 2019.
• Napoleoni, Loretta. ISIS: the terror nation, second edition, Seven Stories Press, New York, 2017.
• Travis G. Coan, Katharine A. Boyd & Stephane J. Baele, ISIS Propaganda: A Full-Spectrum Extremist Message [Elektronisk resurs], Oxford University Press, 2019