Koriander (Coriandrum sativum L.) är en ettårig ört.

Koriander

Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1887


  • A Topp med blommor och frukter. Bladen liknar dill. Naturlig storlek
  • B Bladen är större närmast marken, påminner om persilja. Naturlig storlek

Alla nedanstående bilder är förstorade


Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteKoriandersläktet
Coriandrum
ArtKoriander
C. sativum
Vetenskapligt namn
§ Coriandrum sativum
AuktorL.
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885

Beskrivning

Flock

Koriander blir upp till 60 cm hög.Blommorna är små och vita eller vitrosa och sitter i flockar; oftast bara fem strålar eller mindre.

Den blommar junijuli. Frukterna är mogna i augustiseptember.

Frukten består av två hårt sammanfogade rum. På utsidan ett flertal åsar.

Kromosomtal 2n = 22.

Habitat

Koriander har sitt ursprung i Sydeuropa och Asien[1].

Biotop

Ruderatmark, näringsrik, lucker jord. Gärna soliga lägen.

Etymologi

Anis
Vänsterklicka på bilden för förstoring
  • Släktnamnet Coriandrum kan härledas från grekiska koris = vägglus + anison = anis. Namnet syftar på att den färska örten luktar lika illa som vägglöss eller bärfisar, och att korianders utseende i någon mån påminner om anis, Pimpinella anisum.
  • Det svenska namnet koriander är en förvrängning av Coriandrum, som är det vetenskapliga namnet på släktet koriandrar.
  • Artepitetet sativum kommer av latin sativus = odlad.

Historia

Koriander är en gammal kulturväxt som odlats i över 3 000 år, både som krydda och som medicinalväxt. Koriander omnämns bland annat i Ebers papyrusrulle (från 1 550 f.Kr.), bibeln, gamla sanskritskrifter, och Tusen och en natt.I Tutankhamons grav (från 1 339 f.Kr.) hittade man flera typer av örter och kryddor, däribland koriander.[2][3][4]

Romarna tog med sig örten norrut och spred användningen av koriander i Europa. Under medeltiden var kryddan populär och den spreds i slutet av 1600-talet till Nordamerika. Koriander odlas i stora delar av världen.[2] [4]

Användning

Romarna använde korianderfrön bland annat för att konservera kött. I Europa på 1500- och 1600-talen användes de i ölbrygd. Kanderade frön lär ha varit den ursprungliga konfettin under karnevaler.[4]

I Apicius receptsamling, en romersk skrift från cirka år 400 f.Kr., beskrivs hur man tillagar flamingo med hjälp av bland annat koriander:

Du plockar en flamingo, tvättar den, binder upp den och lägger den i en kastrull med lock. Du tillsätter vatten, salt, dill och något vinäger. När spadet kokat ned till hälften, lägger du i en bukett purjolök och koriander och kokar. Du smaksätter koket med defrutum (koncentrerad druvmust).
I en mortel lägger du peppar, spiskummin, koriander, laserot, mynta, ruta och stöter, häller över vinäger, tillsätter dadlar och spad från koket. Du häller över såsen i grytan med fågeln, reder med stärkelse och bär in.
På samma sätt kan du tillreda papegojor.[5]

Både korianderns frön och de färska bladen används i matlagningen. Korianderfrön ingår bland annat i currykryddblandningar.

De torkade fröna har en kryddig, nötaktig behaglig smak. Bladen har en svårdefinierad aromatisk lukt och smak, som inte alla tycker om.

Bladen används i asiatisk matlagning ungefär som man i Sverige använder persilja.[2] [3]

En något överraskande användning är att smaksätta söta desserter med koriander.

Koriander kan vara råvara vid parfymtillverkning.

Koriander har också använts som läkemedel, både utvärtes och invärtes. Förekommer som homeopatiskt preparat.[4]

Bilder

Se även

Källor

Externa länkar